Så jag åkte hem från Skåne, jobbade en dag, packade om mina väskor och åkte till Emmaboda och nu är jag tillbaka på jobbet igen. Så pass DÖTRIST att det är över. Riktiga livet känns så meningslöst just nu. Det här var lätt den bästa festivalen jag har varit på. Både rent organisationsmässigt och hela stämningen kring men också på ett rent personligt plan. Heja Emmaboda! Hade tänkt älta det här ett tag så här kommer lite festivalminnen i listformat till att börja med:

 

3. Vegburgare. Höll på att börja gråta första gången jag åt den och skrek rätt ut att det var den godaste burgaren jag ätit i mitt liv men då var jag å andra sidan rätt full. Andra gången var den helt okej god.

2. Friterad banan med glass och sirap. Hade aldrig ätit friterad banan förut men mmhhhhh friterat och glass är ju en uppenbart vinnande kombination. Jag skulle vilja äta bara frityr egentligen.

1. Vårrullar med nudlar. Den godaste och mest prisvärda festivalmaten någonsin. 50 spänn för delicious nudlar och vårrullar som knapriga små moln! Önskar den thaivagnen stod utanför mitt jobb så jag kunde äta lunch där varje dag.

 

3. Carl som snodde en lampa som vi hängde i taket på vårt partytält, gjorde kvällshäng så mycket mer nice.

2. Nils som rusade fram till en med stort parasoll, tog tag i det och ba "jag tar det här nu". Personen i fråga släppte motvilligt det ifrån sig.

1. Ludvig under F.O.O.L som snodde glowsticks rakt ur en snubbes hand genom att dansa bakom honom och rycka åt sig samtliga mitt i en fistpump och springa iväg.

Bubblare: när jag och fotografen vi lärde känna drack Frej Larssons sprit, de 22 stolarna som hamnade i vårt camp.

(OBS klart man inte ska stjäla egentligen, dock är festivalcampingar rätt laglösa och kan tycka att allt som lämnas ute i camps är fair game. Värdesaker eller saker i tält är däremot big no no för mig. Bara lite hyckleri men aja)

 

3. Vakna i tält helt utan syre och tro att en ska dö varje morgon.

2. Bajamajorna. Holy fuck, bajamajorna. Visst, de brukar inte vara så kul, men de brukar i alla fall tömmas någon gång under festivalen istället för att stå i solljus och värme och jäsa i en vecka. Sista morgonen var det utomjordiskt äckligt.

1. Tappade telefon och plånbok inom loppet av en timme. Så jävla klumpigt så det finns fan inte. Hur dålig får man vara innan man avlivas egentligen för ibland tror jag att jag är nära någon slags gräns.

 

1. Finns bara en rimlig punkt här: vårt camp. Seriöst. Världens jävla bästa gäng. Alla var snälla mot varandra och asroliga och fina och jag saknar det så myckeeeeeet. Både vi som skulle åka från början, Olivias kompisar som vi mötte där, norrlänningarna i campet bredvid och lite annat löst folk. Vi hade så jävla go stämning.

 

3. Bonga jäger. Detta skedde precis efter att jag fått tillbaka min plånbok och skulle fira. Egentligen bara med på listan för att det funkade skitfort för inte fan var det gott.

2. När jag och Nils gick till baren och drack kall öl. Jag gillar inte ens öl särskilt mycket men just då satt det så himla fint. Han gav mig dessutom en lektion i att dricka fort vilket jag verkligen behöver för annars sitter man bara där med en pissljummen öl som är ännu vidrigare än vad den var från början.

1. Vodka Capri när vi körde en dryckeslek jag antar går under namnet "alright". En bra drink och världens roligaste lek. Ska köra den på alla tillställningar framöver.

 

Det är det här huset. Här bor min farmor och farfar, mitt i hjärtat av Österlen helt Ranelid, och det är här jag har varit varenda sommar och varenda jul sedan mina föräldrar flyttade till Stockholm nyårsafton '94. De har veteåker precis bakom huset och världens finaste trädgård. Förr i tiden hade de busslaster med turister som kom och tittade på den.

 

Jag befinner mig alltså i en liten by på Österlen. Alltså, riktigt liten, enligt wikipedia bor det typ 930 pers här. Så alla känner alla och det kommer fram folk jag aldrig sett förut på ica och säger "åååååh du är ju Manges tös!!" på riktigt bred skånska. Det enda agg jag hyser mot det här stället är att det sänder ut såna jävla Morden i Midsomer-vibbar. Ja, ni vet, den där deckarserien som utspelar sig i något idylliskt county i England där även mördarna är sådär brittiskt artiga och kontrollerade och det enda mysteriet man egentligen bryr sig om är hur det ens kan finnas invånare kvar i den takten de dödar varandra.

 

Till saken hör att jag är livrädd för Morden i Midsomer. Det är typ det läskigaste jag vet. Jag är ingen skräckfilmsmänniska alls, jag finner inget nöje i att vara rädd, men deckare brukar jag generellt klara. Det kanske handlar om att det inte är psykopatatiska seriemördare den här gången utan folk som kallblodigt dödar vänner och bekanta av girighet, hämndlystnad, över pengar och relationer. Det är för verkligt liksom. Dessutom är det ofta rätt brutala tillvägagångssätt. Jag minns speciellt en som blev spetsad av en högaffel, en som ströps i bilen med en pianosträng och en som hängdes upp på typ en tvättlina? Man ba ni är engelska gamlingar kan ni chilla med er blodlystnad det här är inte Criminal Minds drick lite te. Värst av allt är den där FUCKING introlåten. Kan få ångest bara av att tänka på den. Det är the sound of fear.

 

Jag är i Skåne och hälsar på min släkt. Det är fantastiskt. Alltså verkligen. Älskar att vara här. Tänkte visa senare hur jävla fint det är här. *storbloggare*

 

Hur som haver: Idag har jag övningskört över ca hela Österlen. Jag är faktiskt en helt okej bilförare så länge jag är helt ensam på vägen. Däremot så är jag inte så motiverad så det är rätt ofta långa pauser mellan körtillfällena. Typ ett år den här gången. Så det hela var kombinerat med en hel del dödsångest, speciellt från min brors håll. Vi körde runt lite planlöst mest, en så kallad "eckarunda".

 

 

 

Det är verkligen dött på min arbetsplats just nu. Korridoren är helt öde och telefonen är tyst som döden. Hela byggbranschen har siesta i typ en månad. Vilket skulle kunna vara rätt tråkigt, men inga av mina chefiga personer är här så jag känner mig sjukt fri!! Ingen här kan döma mig!! Mest försöker jag jobba igenom alla fakturor så fort jag bara kan så att jag kan läsa Game of Thrones sen. Älskar tv-serien så tänkte att jag måste ge böckerna en chans också. Egentligen är det ju typ en dödssynd att se filmen innan man läser boken men bättre sent än aldrig. Det är så BRA!! Egentligen är jag ingen megafantasyfantast förutom typ Harry Potter och Sagan om Ringen och brukar speciellt ha svårt för den här sortens medieval shit men detta sväljer jag med hull och hår. Mmmm intrigerna och det politiska spelet! Bättre än Jerry Springer.

Och jaaaa jag skulle väl kunna göra lite andra jobbrelaterade saker istället som jag inte ens tänker försöka förklara för er för det är totalt ointressant men liksom. ORKA. *rebell*

 

Alltså, jag har ett par roliga inlägg planerade. Jag lovar. Problemet är bara att när jag väl är hemma och rent teoretiskt faktiskt skulle kunna ta tag i det så är jag mycket mer inspirerad att göra andra saker, t.ex. ligga i fosterställning i sängen och tycka synd om mig själv eller äta något kilo sötsaker och tycka synd om mig själv. Tränar till VM i self pity.

Ordet frilansa. Att jobba frilans. Frilansa som fotograf. Frilansar inom media. Frilansar som DJ. En yrkestitel som tyvärr blivit utvattnat av söderhipsters i diverse sociala medier.
Men ordet frilansa. Freelance. FÖRSTOD PRECIS VAR DET KOMMER IFRÅN. Free lance. Fri lans. Man är en fri lans. Tänk riddartider, man är inte livegen till någon liksom, man är en fri lans. Snacka om aha-ögonblick. Min nästa grej kanske ska bli etymologi. Ni vet läran om ords ursprung, släktskap och utveckling. Jag verkar ju vara en naturbegåvning.

Okej. Jag kanske inte är helt hundra på vad den här bloggen är än. Men här vill jag kunna visa vad jag gör, vad jag har på mig, vad jag äter, vad jag gillar, vilka jag gillar och allsköns skit som jag råkar tänka på och råkar skriva ner och råkar posta här. Hittills har det väl mest blivit den där skiten men kanske kommer jag tillbaka snart med ett riktigt idylliskt inlägg om fantastisk fest, hångel i timtal, frukost på sängen, allt i softat ljus. Jag håller tummarna.

När man har ett jobb ungefär som mitt, det vill säga ett med ganska mycket dötid framför en datorskärm, då är det lätt att man går vilse i djungeln som är Internet och snöar in på konstiga grejer. Jag har lärt mig så himla mycket som är helt värdelöst att veta och inte alls fungerar att skriva i cv:et som arbetslivserfarenhet. Nu i semesteröknen är min telefon extremt tyst och då måste man liksom hitta nya sätt att underhålla sig själv. Om ni inte redan visste det så är det inte så soft som man kan tro att få betalt för att pilla sig i naveln utan man blir rastlös och rädd för att ens inälvor ska ha för tråkigt i ens kropp och krypa ur en. Kort sagt: DET SUGER.

 

Det första jag snöade in på var seriemördare. Klassiskt. Märkligt ändå att jag som är så himla rädd av mig fascineras så otroligt av dem men det är väl egentligen bara "mänskligt". Vem har inte suttit klistrad framför Criminal Minds och drömt om att jaga sadistiska mördare och hångla med Dr Reid bara för att inse att man skulle kräkas och gråta om man faktiskt var med på deras crime scenes. Efter det var det origamifåglar. Jag har säkert vikt flera hundra vid det här laget. Kan ju berätta att om man jobbar på kontor finns det gott om små fyrkantiga papper som bara skriker efter att få bli en vacker svan. Eller ja, ful trana i det här fallet. Jag har börjat läsa fler bloggar än vad jag kan komma ihåg. Senaste tiden har jag hängt en hel del på Rapgenius (hemsida där hiphoptexter analyseras) och speciellt läst om Tyler, the Creator och storyn hans album berättar. Obs faktiskt jävligt intressant. Och häromdagen skaffade jag mig en blogg. Som det kan gå.

 

Men min senaste grej är: Larry Stylinson. Det vill säga shippen som en viss undergrupp Directioners är besatta av. Det vill säga teorin om att Harry Styles och Louis Tomlinson är i ett förhållande. JA det är skämmigt men jag satt flera timmar igår och läste om matchande tatueringar, varför Louis flickvän är ett så kallat "skägg" och allt deras kroppsspråk har sagt. Ja, okej, jag håller med om att man som utomstående inte har någon rätt att påstå saker om deras privatliv och försöka tvinga dem ur en garderob som de eventuellt står inklämda i. Men jag gillar verligen konspirationsteorier. Det är mitt enda försvar. Min nästa grej kanske ska bli månlandningen. Eller illuminati.

 

Jaha, då sitter man här 19 år och sju månader gammal och skriver sitt första riktiga blogginlägg för att man av någon anledning har fått för sig att de sjuttioelva sociala medier man redan fläker ut sitt liv på inte räcker riktigt hela vägen.

 

Jag heter Klara men försöker desperat få smeknamnet "Kicken" att hända, därav bloggnamnet. Det var i våras någon gång på ett så kallat "chillkrök" där jag var påverkad av diverse (lagliga) substanser och fick en sorts kick ungefär som en liten fjortis och så kallade närvarande mig för Kicken och jag ÄLSKADE DET. Mina föräldrar ville ge sina barn namn med korta stavelser för att de skulle vara lätta att skrika men vad de inte tänkte på var att det innebär att man inte får några smeknamn, så hela min uppväxt har jag varit avundsjuk och längtat efter ett eget. Mina föräldrar ville å andra sidan också att deras barn inte skulle namn man kunde skämta om och döpte mig till Klara. Och min lillebror till Axel. Så. Det där med namngivning är väl kanske inte deras starka sida.

 

Det här är första gången i mitt liv som jag har en alldeles riktig lifestyle-blogg. Hittills har jag bara haft teenage angst-bloggar där man mest romantiserar varenda liten känsla och är alldeles för öppen om sina innersta tankar för att vara på internet. Älskar såna bloggar. Men nu tänkte jag att det kommer hända så mycket i mitt liv det närmsta året så det kanske är dags att dokumentera på ett annat sätt. Jag tar inte så fina bilder och skriver kanske inte så kul. Dessutom kan jag ingenting om bloggdesign och ägnade 45 minuter åt att försöka hitta var man skulle byta header någonstans. Men det kanske kan funka mellan oss ändå.

 

Här är lite bilder från min Instagram. Mest för att kul med bilder i lilla bloggen. Trots att typ alla som kommer läsa det här har sett dem redan. JAJA.