Det senaste i raden av kontroversiella våldtäktsmål, ni vet där tjejen skrek nej och killen inte fattade att han våldtog henne, gjorde mig så jävla rädd. Jag kände att jag verkligen var tvungen att försöka förstå vad fan det var som hände, hur det hände i ett land med en utdaterad självbild som "världens mest jämställda". Så jag läste domen. Det här hände inte: jag höll plötsligt med om domarens resonemang och insåg att det är mer komplicerat än det verkar. Det här hände: jag tycker fortfarande att det är jävligt fucked up. Domen osar våldtäktskultur. Citerar Hanna Gustafsson på Politism om vad det begreppet innebär: "Våldtäktskultur innebär förenklat den kultur av rädsla och ständig medvetenhet om risken att bli våldtagen som kvinnor runt om i hela världen växer upp i och tvingas anpassa sig till varje dag. Kännetecknet för en våldtäktskultur är att kvinnor skuldbeläggs för sin egen våldtäkt om de inte lever upp till de krav som våldtäktskulturen har ställt upp på hur kvinnor ska skydda sig, samt att mäns sexualitet utmålas som okontrollerbar och alla män som potentiella våldtäktsmän." (Hela inlägget går att läsa här)

 

Så nu tänkte jag, i egenskap av amatörjurist (jag läste faktiskt Rättskunskap och Kriminologi i gymnasiet så är praktiskt taget nästa GW hallå), feminist och människa, berätta för er exakt vad som stör mig med den här domen. Här kan ni läsa den själva om ni vill bilda er en egen åsikt.

 

Först och främst måste jag påpeka att den här mannen i fråga verkar vara helt fucked på att tolka mänskliga signaler. "Sättet hon sa nej på nu var väldigt bekant för honom som en del av sexet; han kände igen det från andra tjejer". Bara det tyder ju på att han är en serievåldtäktsman av rang. Om han tolkar nejet som en del av det sexuella spelet när han tror att de har kommit överens om dominanssex, hur fan har han tolkat nejet i andra fall undrar jag? När de träffades på ett uteställe la han sin hand på kvinnans lår. Hon tar bort hans hand för att hon var obekväm och han tolkar det som att "det fanns något i luften". Att han dessutom enligt henne ska ha sagt att "själviskt sex" är bäst...... aaaaa våldtäkt är definitivt själviskt sex. När våldtäkten är över och hon försöker smita genom att säga att hon ska på toaletten, SÅ FÖLJER HAN MED HENNE? Detta enligt bådas historier. Det är första kvällen de träffas, hon har precis sagt nej genom en hel sexakt, nu vill han följa med henne inte bara till toaletten utan in på toaletten. Japp, verkar som en vettig kille. Min oprofessionella åsikt är att han verkar helt jävla störd. Det faktum att hon ibland protesterar tydligare än de här lågmälda nejen tolkar han som att bara de högludda protesterna gäller. När hon stretade emot antog han att det var en del av spelet och sätter sig på henne för att hon inte ska komma loss, enligt hans eget vittnesmål. Tjejen säger att hon inte fick några "normala reaktioner" när hon signalerade att hon inte ville och det kan jag verkligen tro.

 

Det luktar surt av slutshaming i domen, det vill säga tankegången att "horor inte kan våldtas". En kvinna som har haft ett visst antal partner eller ett på något sätt annorlunda sexliv har förbrukat sin rätt att säga nej, är logiken. I deras konversation om sex ska hon berättat att hon haft tre- och fyrkanter och då tycker han att hon är en "vågad tjej". Hans resonemang om att överraska med lite analsex är att det är något "en del tjejer som gillar dominanssex tycker om". Då de aldrig diskuterar dominanssex, hur fan vet han att hon gillar det? Han verkar anta massor med saker utifrån sin egen slutsats om att hon är en "vågad tjej". Han berättar att han under sexet har de där tre- och fyrkanterna i huvudet. Sedan måste jag ifrågasätta hur rättens erfarenheter av BDSM och andra maktlekar ser ut. Om det är begränsat till 50 shades of grey de borde eventuellt ha kallat in en expert. Det finns nämligen inget jävla ting som stödjer mannens teori om att det fanns en överenskommelse för dominanssex. När de är hemma hos honom pratar de om sex, men båda poängterar att de inte pratade om dominanssex. Om man inte uttryckligen har sagt att man har ett maktspel och att nej i det här fallet inte är nej utan man har ett stoppord är det tyvärr inte dominanssex. Det är -surprise!- våldtäkt! Oavsett om man inte vill våldta någon.

 

Det allra värsta är hur de drar upp hennes egen historia mot henne på ett alltför välbekant sätt. Trots att det gjorts klart att deras korta konversation om sex inte alls berörde dominanssex så tas det upp i domen att hon har haft frivilligt dominanssex tidigare. Som att det spelar någon roll alls. De tar upp att hon har varit deprimerad förut, så därför kanske hon har varit ledsen och apatisk trots att det kanske inte gått till så som hon berättat. Dessutom verkar de helt nollställda inför den skam och skuld som våldtäkt kan orsaka, som här visas i att hon anklagar sig själv för att inte ha varit tydlig nog och att han därför kan ha missuppfattat. Det finns inget annat brott där ansvaret verkar fördelas såhär jämt mellan offer och förövare, eller där man sympatiserar så med förövaren.

Rätten kommer fram till han med våld har tvingat henne till samlag och därmed jämförlig handling, så nu ska de titta på om han haft uppsåt till det. Uppsåt är ett nyckelord i sammanhanget. I början av brottsbalken står det: "En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen". Det betyder alltså att man har begått ett brott med flit. Flera brott där det finns ett offer gör skillnad mellan uppsåt och oaktsamhet. Till misshandel finns alternativet vållande till kroppsskada. Inom sexualbrott finns det inget sådant alternativ. Varför man inte har det vet jag inte, tanken är kanske att man inte råkar ha sex med någon bara sådär. Däremot tror jag att de flesta håller med om att om ett brott begås så spelar det liksom inte så stor roll om man gjorde det med flit eller inte, ett brott har ändå skett. Men lagstiftare är ett folk och de bor i ett främmande land, så att säga. Det är på den punkten mannen har friats. Rätten anser att det inte går att bevisa utom rimligt tvivel att han faktiskt menade att våldta henne, även om alla är överens om att han använde våld för att ha sex med henne fast hon sa nej, vilket ändå är ett väldigt textbook example på våldtäkt. Hela uppsåtsgrejen känns överlag som det sista esset i rockärmen för försvaret. Nästan allt i domens diskussion under frågan om uppsåt är direkt hämtat från hans vittnesmål, trots att det skiljer sig drastiskt från hennes på flera punkter. Hon påstår att hon försöker krypa iväg vid flera tillfällen men att han drar tillbaka henne, han hävdar att hon tog initiativ och att han kände hur hon njöt. Till exempel. Jag däremot är inte så sugen på att lita på snubben som tror att en borttagen hand betyder "let's get it on". Kvinnans psyke används emot henne, precis som hennes intresse för "okonventionellt sex".

 

Så på de grunderna frias han. Hur fan ska man kunna bevisa uppsåt, om det inte räcker med att någon inte slutar trots att den andra skriker "nej" och "sluta"? Räcker det verkligen att säga "hoppsan, jag fattade inte att nej faktiskt betydde nej" för att man ska slänga det där uppsåtet genom fönstret? Kan det sluta vara gubbar, gubbar, gubbar som dömer i brott som sällan drabbar gubbar? 

 

Mannen säger att anledningen till att han inte bara FRÅGAR rakt ut om hon vill eller inte är för att han är rädd att det ska "förstöra sexet för henne". Den här idén om att det skulle vara osexigt att fråga om samtycke tycker jag att vi skrotar nu på en gång för det är nämligen inte sant. Istället ska han ha gett henne utrymme för att avbryta. Han kanske verkligen tror att han gav henne utrymme, men det han tycker är utrymme är kanske inte alls tillräckligt med utrymme för henne. Killar överlag verkar ha svårt att greppa det här hotet de innebär och till exempel snacka upp en mot en vägg utan att tänka på att en kanske vill ha en väg ut. 

 

Till de som säger att det är komplicerat - hur då? För att hon ville först, men sedan ångrade sig? För att samtycket togs tillbaka när killen redan hade blivit så kåt att han fick "reptilhjärna" (en riktig ursäkt jag hört från snubbar i den här diskussionen förut)? Sorry, men jag köper det inte. Det är som tidigare nämnt ett tecken på våldtäktskultur - tanken om att kåta män är OSTOPPBARA. En kvinna som kåtar upp en man utan att släppa till har tänt på stubinen på en bomb. Nä, jag tror faktiskt mer än så om snubbar.

 

Så ja, jag är livrädd. Jag är livrädd, för det här visar tydligt hur vår kultur värderar kvinnors rätt till sina kroppar. Att den här jävla mannen "inte menade" att våldta kvinnan han hade sex med trots att hon skrek nej får väga tyngre än det faktum att utredningen tydligt visar att han brukat våld för att få sex, vilket är den allra enklaste, snävaste definitionen av våldtäkt. Vad sänder det här för signaler till allmänheten egentligen? Vad visar det här för kvinnosyn för alla killar, snubbar, män där ute? Det går inte att vinna. Inte ens när vi skriker nej tills halsen svullnar. Så se till att inte säga nej på fel sätt, tjejer. Se till att inte ha någon historia av depression eller okonventionellt sex. Då kommer ni tydligen inte få upprättelse med den här lagen, i det här landet.