Det är konstigt med syskon när man flyttar hemifrån. De har alltid varit där och förpestat ens tillvaro och ätit upp saker man tänkt äta själv och retats exakt när man som minst behöver det och varit ens främsta allierade men också värsta fiender och helt plötsligt bor man inte på samma ställe längre. Man tar ju liksom inte med sig dem. Alltså, det finns ingen jag sagt så elaka saker till eller gjort så vidriga saker mot som mina syskon. Jag har aldrig varit hemsk mot våra föräldrar men mot dem, herregud. Samtidigt finns det ju inga jag är så rädd om. Jag vill bara att de ska få må bra!!!!

 

Den här bildserien tog pappa på oss när vi var i London i somras och jag gillar den så mycket att jag tänkte visa den för er.

 

Jag önskar att det fanns någon häftig anledning till att jag inte bloggar mer. Typ att jag blivit biten av en radioaktiv spindel och är upptagen med att vara superhjälte på nätterna eller att jag blivit värvad som spion med rätt att döda och glider runt och dricker cocktails och raggar och har hyperteknologisk utrustning ("utrustning" om ni fattar vad jag menar hehe) eller vad det nu är bloggare gör när de håller på med hemliga projekt.

 

Tyvärr stämmer det väldigt dåligt överens med verkligheten. Sanningen är att jag sköt upp exakt allt i mitt liv tills min sista inlämning i kursen var klar och nu är jag fortfarande fast i den urladdningen och helt oförmögen att ta tag i mitt liv igen. Liksom, okej, det var en superintressad och extremt lärorik och viktig kurs och jag kan rekommendera exakt alla att läsa genusvetenskap för att skaffa mer kött på benen osv osv men jag överskattade nog min förmåga. Att jobba heltid och plugga halvtid samtidigt, även om det bara var ett par månader, det var fan jobbigt. Kände hur jag höll på att promenera rakt in i väggen. Nu äter jag mest chips och kollar på Breaking Bad och blir mer och mer förälskad i Jesse Pinkman för varje dag som går. Längtar efter att ha ett alldeles eget meth lab så att jag kan sluta på mitt jobb och bli enormt rik och svika min alldeles egna familj.

Jag har haft en kul helg. Gillar när det händer. Tillåt mig att visa. 

 

Obs. Okej. Tror inte att jag kan göra detta utan att fangirla lite lite litegrann. Hoppas ingen blir för obekväm.

 

I fredags var jag på releasefest. Det var side effects som släppt sitt debutalbum!! Heja dem. Det är Julias pojkvän Alfreds kompisar så jag hetsade henne att gå så att det var rimligt att jag kunde gå.

 

Okej. Dags att erkänna en sak för er. Jag har en hemlig dröm om att vara modebloggare. Inte för att jag egentligen är särskilt intresserad av mode. Det är inte precis som att jag har koll på branschen och alla kollektioner och begrepp. Seriöst, VARJE gång jag ser ordet peplum måste jag googla vad det är för jag tror att det är någon slags labbutrustning. Inte har jag någon speciellt intressant stil heller, det är inte precis som att min uppenbarelse är någon sensation a la Lady Gaga utan jag ser väl mest ut som vilken niotillfem-klon som helst. Jag tror mest att det är för att då har man en anledning att anstränga sig att vara snygg hela tiden? Och jag gillar såklart att känna mig snygg men ibland är man så jävla oinspirerad för att man ändå bara ska till jobbet där ingen ser skillnad på om man är finklädd eller har en potatissäck på sig. Om jag var modebloggare skulle jag ha folk att vara fin inför. Sedan brukar ju modebloggare ha skitmycket skitfina kläder men det kanske inte riktigt är en direkt konsekvens av själva bloggandet.

 

Och jag tänkte ju typ att jag skulle kanske modeblogga lite här men så står man framför spegeln och det känns bara så jävla löjligt att knäppa en liten bild på sin outfit som att folk ska bry sig om den också. Det känns som att det inte går att göra utan att ta sig själv på sånt jävla allvar och vissa kommer undan med det men antagligen inte jag. Som om jag inte är tillräckligt ointressant redan?!