farväl bangkok hej koh phangan

Sen sist har vi förflyttat oss från Bangkok till den ökända ön Koh Phangan. 


Bangkok var verkligen fantastiskt. Jag kände mig inte alls färdig när vi åkte därifrån men det känns liksom inte som en stad man kan bli klar med? Ska inte leka expert men kan definitivt tipsa om: 
1. Chatachuk park. Jag vet inte varför men när vi var där så kändes det verkligen som att jag skulle kunna bo i Bangkok och hänga där jämt. Grönt gräs, palmer, hypermoderna skyskrapor i bakgrunden och en gigantisk damm där vi såg både fisk, en bebissköldpadda och en liten krokodil.

2. Området kring Victory Monument. Vi bodde i närheten och där var bästa marknaden med kläder som invånarna faktiskt använder istället för I <3 Bangkok-tröjor, tågstation, softa restauranger. Väldigt oturistigt, vilket osökt leder mig fram till den allra viktigaste punkten:
3. Att hålla sig borta från turistområdena. Seriöst, skillnaden är enorm bara från ett kvarter till ett annat. T.ex. så skriker taxis och tuk tuks efter en (om jag får höra ett enda "miss we're you going?" till så dör jag) vilket de aldrig gjorde när vi var i andra områden, det är där man stöter på de luriga (som han som skulle köra oss till Grand Palace men istället körde oss till en jävla boat tour på andra sidan floden). När vi skulle ta en taxi från Wat Pho var det massa skriktaxis som vägrade sätta på taxametern utan ville ha 200 baht istället, vilket inte är mycket pengar men det är ändå ungefär det dubbla egentliga priset. Så vi gick ett par kvarter tills de i stånden inte längre ropade på en, stannade en taxi utan problem som glatt satte på taxametern. 

Även: trodde det skulle vara lätt att vara vegetarian här men så har det inte varit hittills så jag har typ gett upp. Vet inte om det beror främst på kommunikationsmissar eller olika definitioner. En gång när vi frågade efter vegetarian no meat så pekade hen på chicken noodles. En annan gång beställde vi från den vegetariska menyn men då slängde de i kyckling ändå. 

Vi skulle åka buss ner till Koh Phangan, en tur på ungefär 12 timmar. Det gick fort eftersom man sov typ nästan hela tiden. Men AC:n var extrem så jag frös för första gången i det här landet trots filt och tjocktröja, jag sov dåligt som man gör på bussar och när vi stannade för att äta fattade jag inte hur matkupongen vi hade fått funkade. Det var första gången på den här resan som jag kände att jag inte kunde hantera en situation och blev gnällig och infantil och såhär levnadsglad: 
verkligen en person som hatar sitt liv

När vi väl kom fram till ön så hade vårt boende fuckat upp sig. Vi bokade det via en tredjehand, vi skulle få ett mejl om förskottsbetalning, det kom inget mejl så vi mejlade men fick inget svar, så vi anade att det kanske skulle bli trubbel. När vi kom dit och hon skulle hitta vår bokning så frågade hon om vi hade ac-rum, vi sa att vi trodde det, hon sa att vi hade bokat ett fläktrum, vi sa okej visst men då sa hon att de inte hade några fläktrum kvar, de hade bara något familjerum som var tio gånger dyrare. Men hon hjälpte oss att få ett rum på stället som låg precis mittemot så det blev ju okej. Väldigt simpelt men fantastisk utsikt, skulle trivts väldig bra om inte ägaren stängde av wifi hela jävla tiden?!?

Idag gör vi ingenting eftersom att vi brände oss något överjävligt igår. Mest Elsa men jag också. Har fan fått flipflopbränna. Skyller det hela främst på dålig insmörjning innan moppetur igår. 

Vi är i övrigt de mest ansvarsfulla turisterna någonsin, alla andra är fartfantomer som kör lätt 60 km/h utan hjälm medan vi tuffar fram som vägsniglar i 40 km/h med hjälmen hårt fastspänd. Inte en chans att jag dör i en fucking moppeolycka på fucking Koh Phangan. 
säkerheten framför allt!! 

selfie queen

Spoiler alert: rubriken är en lögn. Vi har gjort massa saker så tänkte visa er lite fula bilder!! Skriver från mobilen och fattar inte om man kan minska storleken på bilder här så ni får njuta av dem helt lågupplösta och härliga. 

bubble tea, konstig grej 

efter att ha gått i converse och docs varje sommar sen jag var typ tretton får jag typ identitetskris av att ha sandaler på mig men finns inget alternativ. Tycker dessa duger, hade älskat om platån var lite rejälare och om de inte såg så sportiga och praktiska ut

xtremt turistiga men GLADA

byter om från mina cHILLIGA BACKPACKERBYXOR, definitivt identitetskris 

ok, denna är faktiskt bra. Älskar toaletter på lyxiga ställen, den här är från Vertigo&moon bar dvs sky baren vi besökte. Dyr för att va thai, typ svenska priser, men supercool upplevelse!!

försökte fota mig med utsikten 


rosa keps och rosa dricka, vem är jag

behövde något täckande för tempelbesök och hittade denna totala dröm för - skojar inte ens - 350 baht dvs 70 kr

vi tog en taxi i rusningstrafik, ej bra val, dessutom turistlurare som inte körde oss dit vi ville utan till sina kompisar som villa sälja boat tour till oss. Vi sa nej tack och gick vilse istället

på tåget, SUPERNÖJD över att vara i ett land där jag faktiskt når handtaget i taget (frågade elsa vad de hette, hon föreslog "hållstropp")

avslutningsvis: det här är så nära vatten vi kommit hittills, golvet på någon sea world i Siams extremt lyxiga mall. Bangkok är en ashäftig stad men det är liksom helt omöjligt att orka stadsturista ordentligt när det är 33+ i skuggan. På tisdag åker vi ner till Koh Phangan men vi ska nog försöka ta en dagstur till någon slags strand innan dess. 

framme i bangkok

Just nu: chillaxar på vårt hostel. Allt flygande gick bra, nattflyget från Istanbul till Bangkok var rätt fantastiskt faktiskt. Tänk om livet vore en long distance-flight där man bara fick gosa med filtar, kolla på filmer och bli serverad mat dagarna i ända. Det har gått ca ett dygn sen vi drog till Arlanda men det känns som ungefär hundra tusen år.


Resans första!!


sexy sovmask

När vi kom fram till området där vårt hotell skulle ligga stötte vi på första problemet. Alla ville hjälpa oss hitta men ingen visste var det faktiskt låg så det slutade med att vi åkte med en ung man som lovade att han visste precis var det låg i hans tuk tuk (wow vad är ens meningsuppbyggnad). Det tråkiga var bara att han tydligen inte alls visste utan vi körde runt Bangkok i två timmar innan han släppte oss ungefär där vi började. Men vi fick i alla fall betala 800 baht för besväret!! Okej det är typ 160 spänn så det är väl inte så farlig för vår alldeles egen sightseeingtur!! 


vi vet inte var vi är men är glada ändå

Så glad att wifi:et funkar!!! Vet inte hur bilderna ser ut, hoppas formatet inte blir för knäppt. 

på Arlanda

Nu är vi på g!! Har inte fattat det än hahah...... Vi har i alla fall checkat in väskorna och gått genom säkerhetskontrollen och allt har gått alldeles för bra och det är liksom två timmar tills vi lyfter. Elsa har köpt "knep&knåp" som tydligen är en korsordstidning och jag äter en mozzarellamacka för 80 spänn så antar att den är bakad på bladguld. Om ca 18 h är vi framme!! Längtar verkligen efter värmeväggen när man kliver av planet.

Här är vi med våra cute backpacks, helt redo för äventyr: 


kicken.blo.gg

En dag vaknade jag och tänkte fan vad kul med en riktig tvättäkta blogg. Tyvärr var det inte 2006 utan 2013 men det är en rätt fin symbol för min person. Sällan först på bollen liksom. ____________________________ Det här är min Catcher in the Rye, min Perks of Being a Wallflower, min Sisterhood of the Traveling Pants, min the Virgin Suicides, min On the Road. Det här är min coming of age-historia. Fast kanske lite mindre storartad och lite mer om de små triumferna.

RSS 2.0