Okej så imorgon åker vi. VILKET ÄR HELT SJUKT JAG FÖRSTÅR DET INTE ENS?! Har megafrossa och ont i magen av nerver. Alltså, jag vet ju på något sätt att det mesta löser sig, att det gör inget om man skulle glömma något, men jag sitter ändå och läser tiotusen packlistor (en föreslog att man skulle ta med sig en uppblåsbar jordglob vilket jag tycker är hysteriskt kul, alltså, vad ska man med den till, den funkar ju inte som karta direkt?) och nojar för flygplatsen imorgon. Har trots höjdrädsla inga problem med att flyga alls, det är cool, men är livrädd för allt innan det. Checka in?? Säkerhetskontroll?? Boarding?? HJÄÄÄÄLP. Varken Elsa eller jag har någonsin mellanlandat förut heller så det är ännu ett orosmoment.

 

Men fatta!!! Vid den här tiden imorgon är jag i Bangkok, det är typ 30+, jag kommer bli så solbränd och solblekt med saltvattensvågor i håret, det kommer vara fantastiskt. Vårt första boende har en så kallad "beer garden" vilket jag tycker låter alldeles underbart.

 

Vet inte exakt hur mycket jag kommer uppdatera, alltså, min plan är ju att göra den men som tidigare visats här är jag inte så duktig på uppdatering. Men ska försöka!! Räkna med många bilder på mig utan ordentliga ögonbryn och paradisstränder.

 

Och nu skriver jag bara här för att slippa fortsätta packa och städa. Ugh. Behöver guidning i livet.

 

Min naiva tanke var såhär: åååh vad mycket fritid jag kommer ha nu när jag inte jobbar längre och bara ska ha körkortet att hålla på med! Planerade till och med att skriva ett inlägg om hur jag bara njöt av solen och rullade runt i sängen hela dagarna. Så har det inte exakt varit de två senaste veckorna. Typ inte alls, faktiskt. Jag har bara övningskört och pluggat teori praktiskt taget.

 

Teoriprovet var i måndags och jag var inte så orolig egentligen för teori är ju lite my thing och jag satt och klickade tills jag klickat klart och fick fram den där heliga gröna texten som vänligt utropade GODKÄND. 

 

Sedan var det bara uppkörningen kvar. Det jag tror att man måste förstå om mig är att jag är en väldigt negativ person med välutvecklat katastroftänk och nära till sammanbrott. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, hela kroppen började protestera direkt efter att teoriprovet var klart och jag insåg vad jag stod inför, alla inälvor knöt ihop sig till en kompakt rosett. Folk sa till mig att det är inte konstigt att kugga första uppkörningen, det är ingen fara, det är bara att komma igen. Men för mig kändes det väldigt mycket som att om jag misslyckades var det för att jag är en kass person som har lagt ca 16 000:- på att misslycklas och känna mig som en ännu kassare person. JAA jag har problem med självkänsla också, jag vet. Det var i alla fall på liv och död för mig det här, jag kände att om jag sumpade det här så ger jag bara upp.

 

Så utanför trafikverket satt jag och hyperventilerade och storgrät lite innan vi gick in. Jag fick en lång kille med snälla ögon som instruktör och jag fick titta under motorhuven och sen åkte vi iväg. Ärligt talat så gick första delen strålande, jag körde som jag aldrig kört förut, jag smekte växelspaken som om den vore min älskare. Sedan skulle jag backa runt ett litet hörn och kom lite fel och tappade greppet totalt. Instruktören med snälla ögon sa väldigt snällt att jag skulle börja från början så jag gjorde det och då gick det men the grepp once tappat is lost forever. Resten av körningen var ryckig och mycket sämre och jag kände att FUUUUCKKKK ungefär. När jag skulle parkera på trafikverket igen fick jag också göra om och då gav jag rätt och slätt upp. Stod lite snett och ba nä. No more. Och instruktören med snälla ögon ba "ja... du är... godkänd" och jag ba "ÄR DU SERIÖS" och han ba "...ja?" och då började jag storgråta. Jag trodde verkligen inte att det var sant. Har fortfarande inte riktigt fattat än. MEN SÅ VAR DET. Är ändå rätt nöjd med att jag bara gråtit inför fyra främlingar under den här körkortscirkusen.

 

 

Första bilden på denna lil girl som körkortsinnehavare!!! Tecken på självkännedom att jag inte hade någon mascara på mig.

 

 

Jag gillar den internationella kvinnodagen för att jag tycker att det är rätt soft med en dag där vi kan säga: titta här, såhär långt har vi har kommit, bra jobbat, och titta här, såhär långt har vi kvar, nu kör vi. 

 

I år var första gången jag faktiskt engagerade mig i dagen. Bland annat var jag på 8-marskommitténs demo på Mariatorget. Hörde exakt ingenting av talarna och det blev allt mörkare och kallare, men när vi började tåga... ÅH HERREGUD. Det var så HIMLA MYCKET FOLK först och främst, det kändes verkligen som att vi skulle ha kunnat ta över hela världen. Där gick vi och var inte ett dugg rädda och skrek KROSSA SEXISMEN NU NU NU och visade att vi finns, vi tror på det här, vi tar våra gator tillbaka. 

 

Allt jag och Elsa pratar om just nu är den här jävla resan. Men seriöst. Det är så!! Kort!! Kvar!! Får lite panne. Eller aaaa ganska mycket panne. Tänker exakt jämt på vad jag måste köpa, hur jag ska packa, hur pass orolig jag bör vara för att bli dödssjuk.....

 

Det här med vaccinationer är en rätt krånglig grej. Det finns ju liksom bara rekommendationer, inget är obligatoriskt, det är upp till mig? Shit alldeles för mycket ansvar. Jag var fett chilligt inställd till det efter att ha läst i reseforum och sen frågade mina föräldrar vad jag skulle ta och de accepterade inte exakt min chilliga inställning. Så ringde till ett vaccinställe igår och pratade och jag har liksom inget förtroende för folk som jag vet bara vill sälja saker till mig så blev egentligen bara mer förvirrad. Typ den här japanska hjärninflammationen..... Som är sjukt ovanlig och kostar 2160:- att vaccinera sig emot men om man faktiskt får den så antingen dör man eller så får man bestående men. Vore sååååå typiskt mig att faktiskt bli sjuk i den och bara tokdö. Ska nog bada i myggstift istället.

IDAG hände det något riktigt konstigt knäppt kul. Jag och min resepartner to be Elsa åkte till Skärholmen för att spana in lite ryggsäckar. Ganska basic med en backpack om man ska backpacka. Det hela slutade med att vi köpte varsin! Exakt likadana också som true lågstadiebästisar. Men det var faktiskt den enda som satt riktigt bra.

 

Vi tyckte det kändes lite crazy att köpa första bästa men sen frågade vi om öppet köp och sådär och då hade de visst ett helt års öppet köp med lappar kvar och kvitto med och sådär. Så what to heck tänkte vi. Så fort vi gick ifrån kassan väste Elsa "vi kan åka med dem och sedan lämna tillbaka dem!!". Alltså vi är så himla snåla båda två, skulle typ inte ens förvåna mig om vi fick skörbjugg för att vi snålade med ordentlig mat som min mamma fick när hon var ungdom.

 

Så här är min nya kompis!! Klarröd och supervacker, en härlig liten 40 liters. Vi är fett inne på att packa extremt lätt, hur fan det nu ska gå till när jag är så jävla dålig på att packa. Får typ börja nu. Här i ska alltså exakt hela mitt liv vara i 6 veckor. Köpte även en liten midjeväska. Trodde faktiskt att den dagen jag köpte en midjeväska skulle det vara en cool rolig hipstermidjeväska men nu blev det den här som verkligen skriker 40+. Bara jag får ha mina moneys ifred okej det är det viktigaste.