tvätt is but the next great adventure
Så var Den Stora Tvättdagen kommen. One small step for gemene man a giant leap for Klaras vuxenblivande. Snart är jag fan helt självförsörjande och oberoende av mina föräldrar?? Gud vad sjukt egentligen, att de bara sammanförde två små små könsceller som växte till en större klump celler och nu sådär 20 år senare kan cellklumpen till och med ta ansvar för att den sveper rena tygstycken runt sig? Makes you think.
Jag var en aning nervös, det måste jag erkänna. Det var ju trots allt ca sju år sedan jag tvättade senast och då hade jag mamma på standby, nu var jag all alone i en tvättstuga. Var ungefär 100% säker på att allt skulle gå åt helvete men spoiler alert: det gick typ bra. Tror jag. Allt var ännu inte riktigt torrt när jag gick hemifrån imorse men inget har blivit missfärgat. FAKTISKT. Det trodde en ju aldrig.
1. En nervös precis när maskinerna gått igång. Utan tröja dessutom för det var så djävulskt varmt där inne +lite svettig efter att ha burit ner tvättkorgen hehe. Andas fitness. Aldrig vila. Beach 2014.
2. Drog en lina medan jag väntade. (OBS skämt det är tvättmedel don't do drugs kids)
Aa som sagt något nervig, något okunnig, något förvuxen bebis. Verkligen In Case of Emergency till pappa där, till slut mejlade han mig bara manualen till maskinen.
curlingbarn
Nu har jag ändå bott i läggan i nästan tre veckor så idag tänkte jag att det kanske kunde vara dags att städa. Jag har alltså LAGT UNDAN TID för att STÄDA. PLANERAT IN att STÄDA. Tror aldrig det har hänt förut. Jag ska låna en dammsugare av Sandra för det kan jag i alla fall hantera, men när det gäller resten av lägenheten ställer jag mig frågande. Liksom vad behöver göras för att det ska bli fräscht eller i alla fall inte dra åt sig ohyra och hur ordnar man det? Dessutom behöver jag tvätta och det har jag enbart gjort en gång i mitt liv, det vill säga i 6:an när vi hade det i läxan på hemkunskapen och då var mamma med. Nu ska jag vara helt själv och dessutom för första gången spendera tid i en så kallad "tvättstuga". Därför har jag suttit och googlat saker som "hur städa handfat" "hur tvättar man kläder" "vilket tvättmedel" osv hela dagen. Ärligt talat känner jag mig fortfarande inte ett dugg redo men fake it til you make it eller dö i smuts.
Fan vad jag önskar att mina föräldrar hade curlat mig mindre och satt mig mer i arbete. Jag har väl aldrig sett mig som bortskämd, i alla fall inte på det där sättet så att man får allt man pekar på och aldrig får ta ett nej och slipper göra sin egen frukost som en del jag känner. Men uppenbarligen finns det vissa kunskapsluckor i de områden jag passande nog tycker är tråkigast. Typ laga mat kan jag ju men dessa tvättråd kommer ge mig stresseksem.
När hela stället glänser och skiner ska jag göra en welcome to my crib tänkte jag i alla fall så nu vet ni vad ni har att se fram emot.
when fandoms collide
Sarah har ju som jag nämnde varit här sedan i fredags och det har varit rätt så strålande. Vi ses ju inte så himla ofta, liksom. Sarah har dessutom förmågan att plocka fram den allra nördigaste fangirlen i mig. Liksom, ja, jag är väldigt bra på att vara en fangirl och även helt okej på att vara en nörd men stora delar av min talang ligger oftast latent. Det här är Sarah i tisdags när vi+Nora var och såg Monster University (så jävla go film):
Den senaste tiden har det skett en relativt oväntad utveckling. Jag tror att det hela började när jag researchade Larry Stylinson och bloggade om det och Sarah smsade mig att hon också hade läst om det och så pratade vi en del om det och det var i samband med Best Song Ever-videon så vi drogs väl med i nedräkningshetsen till den och alltså... Det är ju världens bästa video. Sedan dess har det spårat och i förrgår började jag följa deras officiella instagramkonto så nu får jag typ små hjärtinfakter flera gånger per dag.
TITTA PÅ DEM BARA. Det var jobbigt häromdagen dock när röda mattan för This Is Us var och Liam var där med sina nya tjej.... och Louis var där med Eleanor och tog gulliga photo booth-bilder..... och Harry pussade på någon okänd donna i samma photo booth..... och Zayn och Pierre var nyförlovade..... Bara Niall som är sexig singel och redo to mingle alltså.
Sedan igår var vi och såg Harry and the Potters!! Det är så skönt att ha en ny Harry Potter-peak i mitt liv, med omläsning av böckerna och träffa Harry Potter-kompisar och planera tatuering och gå på wrockkonsert. Det har typ inte hänt ordentligt sen sista filmen hade premiär. Spelningen var hur som helst strålande!! Joe, till vänster, hot piece of ass. Jag kände mig verkligen som en Hogwartselev som såg sitt favoritband och bara fangirlade loss, det kändes liksom som att det verkligen är vad jag hade gjort om jag hade levt i den världen. Samma grej med andra omständigheter bara. Det bästa var när Paul smekte min kind när han sjöng "Ron likes your whiskers" i Hermione Screws Up the Polyjuice Potion. Trodde jag skulle smälta till en liten klump där och då men istället bara panikrodnade och stirrade på mina kompisar och typ SÅG NI DET DÄR.
Det knäppaste av allt var när förbandet Pussycat Dolores nämnde "management" innan någon låt och jag bara tittade på Sarah och vi gemensamt tänkte "hehe larry" och sedan började de sjunga Live While We're Young och jag spårade uuuur och vrålade som att det var Zayn som stod framför mig typ. Det var en så himla märklig känsla att stå i Hogwartsuniform på wrockkonsert och sjunga 1D. När fandoms möts. Så ska jag se kent imorgon också. LIVET.
idag igår imorgon
Det här inlägget kommer till er i tre delar:
Alltså. Det är så himla skönt att åka tillbaka till ruttna lilla Trångsund och veta att man inte bor där längre. Jag ska aldrig bo där igen!! (förutom slutet på september och typ i vår men ja ja detaljer) Men jag saknar min familj. Även om jag tillbringat en stor del av mina tonår i mitt lilla rum så var de alltid precis där utanför och nu är de inte det utan jag är HELT ENSAM. Mest av allt saknar jag vår katt, Weasley. Jag var hemma (hos mina föräldrar) idag för att 1. klippa min lugg 2. hämta sängkläder 3. övningsköra så jag passade på att gosa med honom. Bara borrade in ansiktet i hans päls sådär som karaktärer i böcker gör på sina djur (gärna hästar) och hen luktade så gott och var så fin att jag började gråta. Sen lyssnade jag på sorglig musik hela vägen hem (till läggan).
Åhhhh min lilla gosboll, blir typ gråtfärdig nu också.
Igår trotsade jag faktiskt mitt gamla nyårslöfte och gick och la mig kl 22 istället för att gå ut och vet ni det var så himla värt det. För första gången på jag vet inte ens hur länge, kanske någonsin, vaknade jag halv sex och mådde bra. Kände mig så himla utvilad och pigg och carpe diem att jag tänkte försöka göra om det ikväll igen. Varför har jag aldrig förstått hur nice det är att sova förut?
Imorgon kommer Sarah, Alina och Louise hit!! Ärligt talat vet jag inte riktigt vad vi ska göra eftersom det de kommer hit för dvs vår kompis Olivias fest är inställd men jag tror att vi löser det. Vet inte exakt hur fyra pers ska få plats att bo på dessa 21 kvadrat heller. Är också orolig å bloggens vägnar för att dess trognaste läsare (dvs Sarah) kommer vara här istället för att bry sig om hen.
Till höger: Alina, Sarah, Louise. Till vänster: Alina och ÖÖÖÖÖL. Båda bilderna från den fantastiska tiden då de bodde i Stockholm och vi gick till ace typ varje helg.
ett gammalt nyårslöfte
När jag var yngre, typ tretton eller fjorton eller kanske femton, så var jag en bangare. Jag var helt enkelt för feg för att hänga på när det hände saker, för rädd för att hamna i en jobbig eller obekväm situation. Det hela var skittråkigt och jag fick en del ångest så det nyåret när jag var tretton eller fjorton eller kanske femton skrev jag ett nyårslöfte som var ungefär: säg ja till grejer istället för nej (om det inte finns riktigt bra anledning t.ex. att man är dödssjuk eller i ett annat land)
Som den där filmen Yes Man ungefär, fast kanske inte fullt lika drastiskt. Jag höll det här löftet i alla fall och mitt liv blev mycket roligare. Helt plötsligt träffade jag kul människor och gjorde kul saker!! Ibland blev det såklart inte alls särskilt kul och man satt på sista tåget hem och tänkte att det var ju bortslösad chipstid men då hade jag i alla fall försökt, liksom.
Överlag var det ett bra löfte för att få mig att våga lite tror jag men det har fört med sig två saker:
Ett: jag dubbelbokar mig JÄMT för att jag inte vill säga nej till något alls. Inte helt ovanligt att jag bestämmer två eller tre grejer på en dag som jag sedan gör mitt bästa för att ta mig mellan och tillbringar mer tid i kollektivtrafiken än på tillställningen.
Två: jag får ångest när jag väl säger nej till grejer. När jag inte följer med på efterfest för att jag vill sova, när jag redan har gått och lagt mig och inte orkar klä på mig, även när jag bara vill ha lite ensamtid. Det slår aldrig fel.
Så nu sitter jag här, med spänningshuvudvärk och mensvärk och har inte sovit ordentligt sedan typ innan Emmaboda och jag vet att jag borde åka hem och gå och lägga mig riktigt tidigt och jag vill lite det också MEN idag ska jag fika med Jens och Linn sista gången innan Jens flyttar och Alicia ska ut på Baba Sonic ikväll och jag älskar ju Baba.........
Det där jävla nyårslöftet.
försöker laga mat
Jag bor ju just nu i ett korridorsrum och det innebär att i läggan finns det en liten, liten, liten köksvrå (man öppnar något som ser ut typ som en garderobsdörr och där finns det handfat, en liten spisplatta, en kyl med ett pyttelitet frysfack) men ute i korridoren finns ett stort, gemensamt kök. Idag vågade jag mig dit för att laga mat första gången. Jag var på helspänn men det dök faktiskt inte upp någon annan och tur var väl det för där har vi en social situation jag inte skulle kunna hantera. Speciellt inte eftersom att jag, skönt avslappnad som jag är, hade på mig en svettig tröja jag haft på mig hela dagen och........ mina rosa pyjamasshorts. Gör looken komplett med halvdan hästsvans, stripig lugg och finnigt fejs.
Jag lagade i alla fall linssoppa! Googlade runt lite efter bra recept och fastnade till slut för ett som var typ "släng linser i vatten, lägg i lite allt möjligt du hittar i kylskåpet, koka!". Det blir tyvärr ingen matbild för det ser för jävligt ut men det smakar i alla fall okej. Eller, det smakar linser och grönsaker i vatten vilket typ är vad det är. Äger för tillfället inte särskilt många kryddor.
way out bäst
Är tillbaka i Stockholm igen. Buhuuuuu. Sorgligt av två anledningar: 1) det betyder att way out west är över och det var så himla kuuul och det betyder i sin tur att festvalsäsongen snart är slut 2) har lämnat min favoritstad i Sverige och eventuellt hela världen och vet inte när jag kommer tillbaka igen. Jag sa till en på klubb att Göteborg var min bästa stad och han svarade "då kan du inte ha sett mycket av världen". Nej det kanske jag inte har men av det jag sett så har jag aldrig känt mig så hemma som där. Förutom på Diagongränden i Harry Potter Studios men let's face it, de kommer nog inte låta mig bo där.
Såhär såg det ut genom min instagram (@paradoxalt om någon skulle undra):
Tame Impalas frontman Kevin Parker blev kär i en flygande robotkamera och övertalade den till slut att komma upp på scen så han fick klappa den. Mycket känslosamt ögonblick. De var bra, lite introverta kanske.
Den kvällen var vi på GBG Filmstudios och såg Mattias Alkbergs Begravning och Shout Out Louds. Vi hade så jävla ont i fötterna pga gamla personer med dåliga skor så det var inte så fest men fint ändå.
LIVETS PEAK!!! Adam Lundgren gick in i Julia och hon tog chansen och ba brölade ur sig fangirlfraser och jag hängde på och så tog vi den här bilden. Ska skriva ut och rama in.
Den kvällen gick vi på Jazzhuset (huuuur göteborgsromantiskt egentligen. De hade till och med affischer med Håkan och BD på väggarna). och såg MAKTHAVERSKAN!! De var så himla bra. Vi stod längst fram och scenen var jättelåg och så blev det rätt mycket publiktryck så jag låg över monitorn med kanten mot knäna. SÅN FEELING!!
Sista dagen var det James Blake. Såg honom på Hultsfred 2012 men det var så kallt och sent då att man typ hamnade i trans, en helt surreal upplevelse. Nu i dagsljus och med klart sinne kunde jag uppskatta honom mer. Basen i Limit to your love är sinnes, kunde knappt andas och det kändes som att hjärtat tappade takten.
Vi drog supertidigt från området för att vara säkra på att komma in på Ingrid Disco. Ingrid är ett ""kreativt kollektiv"" med typ Lykke Li, Miike Snow och Peter Bjorn and John och de hade warehousefest och det var såååå feeeettttttt. Bästa var att MARKUS KRUNEGÅRD kom ut och körde på världens minsta scen på långsidan i lokalen och jag stod mot kravallen och mitt pophjärta brast. Att höra Young Folks live var också sjukt kul. Sedan dansade vi och det var DJ ute också där folk dansade barfota i regnet.
Metro hade en fotoautomat=världens bästa grej. Det här är Julia, min number one vapendragare. Synd bara att hon är så jävla snygg så att man 1) aldrig får ha henne ifred 2) är lika intressant som en dammråtta bredvid henne och får tillbringa kvällar med att stå i periferin av samtal och fånle.
Förutom de spelningar jag redan nämnt var Håkan helt fantastisk såklart, tror aldrig jag dansat så mycket som under den spelningen. Crystal Fighters och Of Monsters and Men överraskade. Är inte så duktig på hiphop men tyckte Kendrick Lamar var bra också, speciellt Bitch don't kill my vibe var det jäääävligt tryck i. Haim, Grimes och Angel Haze leverade så sjukt bra girl power. På tal om dem ladiesarna, den här bilden från Angel Hazes insta?? Vilket jäääävla gäng, dem skulle man hänga med.
så jag var hembjuden på middag igår
Eftersom att jag ska till Göteborg och Way out west idag så behövde jag åka hem (dvs till mina föräldrar) igår och hämta typ väska och alla mina snygga kläder så jag kan passa in på wayan och inte bli smygfotad och uthängd via instagram som Fulast I Sverige och aldrig kommer in på några coola klubbar igen, vilket jag antar är straffet om man inte konformerar sig. Jag smsade min mamma och undrade om jag kanske kunde käka något hemma hos dem? Hennes svar: JA kom på middag med familjen 18:30!! Så jag åkte hem (dvs till mina föräldrar) och de hade styrt värsta festmåltiden. Alltså, sådär som de gör när vi får gäster. Vilket jag antar att jag är nu?? Pappa hade i alla fall gjort guacamole och perfekta klyftpotatisar och grillad halloumi och jag fick pepsi så aa jag rullade väl därifrån. Tydligen så har kommunikationen i familjen brustit en del för min tolvåriga lillebror hade i måndags blivit sur och ba SKA KLARA FLYTTA HEMIFRÅN VARFÖR HAR INGEN SAGT DET TILL MIG. Eeeh hoppsan. Aja han har aldrig blivit så glad att se mig förut så det är ju ett plus.
Okej, jag vet att det här var ett dygn efter själva flytten men det kändes ändå konstigt att vara där. Att kliva av tåget i lilla skit-Trångsund och åka min gamla buss och komma in i mitt hem som egentligen inte är riktigt mitt längre. Alltså, det märktes ju att något var annorlunda. När jag var uppe i mitt rum och rotade runt bland mina alldeles för många kläder (man kommer till en punkt när man tittar ner i en byrålåda och ba...... just det det här är mina kläder tror jag? för att man i vanliga fall bara bryr sig om översta lagret och aldrig kommer ända ner till fossilerna) så kändes det liksom att något saknades. Själva själen var borta, så att säga. Känns litegrann som att jag är mellan hem just nu.
efter första natten
Jag överlevde!! När jag kom hem från Näääk och Nimo på grönan igår till tom lägga struntade jag i att laga matlåda och åt chips och dipp istället för come on jag måste ju ha inflyttningsfest och fira lite. Billighetschips vitlöksdipp och läsa Harry Potter i sängen, the club can't even handle me right now. Alltså om detta är att vara vuxen så kan jag fan överleva det. Vågade sova med lampan släckt. Lyckades vakna i tid och var till och med sjukt tidig till jobbet så tog en promme runt sjön helt fitness. Det är nästan så man tror att jag ska börja äta kvarg till frukost och instragramma mig själv i träningsoutfit och tagga #aldrigvila. No offence till fitnesspeeps, det är bara så pass inte jag att ni borde ringa psykakuten om jag visar symtom på det. Nu lyckades jag precis laga min lilla tippexrullare eller vad fan de nu heter som jag tappade i golvet igår så hela rullen åkte ut och alla bitar föll isär. JAG ÄR FAN OÖVERVINNERLIG IDAG. Peace out
ägd
första natten
Igår kväll hade jag inte packat något alls och fick eventuellt en liten panikattack och slängde i ren desperation ihop allt det viktigaste jag kunde komma på i två ikeakassar. För idag efter jobbet hämtade mamma mig och så åkte vi ut till Flempan och jag flyttade in!! Alltså. Det här handlar om ca 6 veckor. Det är ingen megagrej. Det är lite på låtsas. Men det känns ändå så knäppt. Att storhandla. Att vinka av mamma. Att komma hem till ingen alls på kvällen. Just den biten är väl mer jobbig än kul. Hittills har jag sovit helt, helt ensam två gånger i mitt liv och det var i Göteborg nu i juni. Och nu ska jag bo själv........ Det hela kan sluta hur som helst. Kanske ringer jag upp alla jag känner mitt i natten för att ta farväl i ren panik. Det värsta är att det bor jätteläskiga barn i det här huset. Är rädd för att vakna och se dem stå nere vid fotändan. NÄÄ FY nu skrämmer jag upp mig själv. Det kommer säkert gå bra det här.
Här sitter jag i soffan go och gla med läggans första måltid: macka med getost och honung. Gourmet så att säga (skoja den var snart utgången för 10 kr på pulsen).
om jag ska vara helt ärlig så har jag lite panne
Den egentliga anledningen till att jag ville börja blogga var ju för att det är rätt mycket stora grejer som händer mig det närmaste året och här kan jag dokumentera ett mycket viktigt skede i mitt liv, processen av vuxenblivande och försöken att ""stå på egna ben"". När allting förändras och man kastas ut från boet och tappar fotfästet helt, typ så. Och nu närmar det sig men om jag ska vara helt ärlig med er så har jag lite panne. En hel del panne kanske till och med.
Okej, jag erkänner, jag har varit myndig i typ ett år och åtta månader men jag är ju inte Riktig Vuxen för det. De kan tvinga på mig deklarationer och heltidsjobb och räkningar men de kan aldrig tvinga mig att hantera det. Jag har någon vision om att man blir Riktig Vuxen när man 1) blir 20 2) flyttar hemifrån och/eller 3) reser ut i världen för att finna sig själv och kommer hem täckt i resdamm och livserfarenhet. Det är väl ungefär vad som kommer hända mig det här året så det dröjer väl inte lång tid innan jag går på parmiddagar och pratar om börsen och bryr mig mer om typ smaktoner och druvsort i vin istället för alkoholprocent och pris.
MEN. Vi ska inte gå händelserna i förväg. En sak i taget: nu är det alltså tänkt att jag ska börja den här processen. Min kompis Erik lånar ut sin studentlägga till mig i sex veckor. En sorts flytta hemifrån-light. Och jag har en del panne. Huuuuuuur blir man mentalt redo egentligen? Jag börjar inse att jag måste vänja mig av med: att bo med en katt, tvättade kläder utan ansträngning, ett fullt skafferi och kylskåp, mitt tonårsrum. VAD har jag gett mig in på egentligen?!? Ska undersöka pros and cons med att bo hemma i mina föräldrars källare upp till medelåldern.
