farväl bangkok hej koh phangan
Sen sist har vi förflyttat oss från Bangkok till den ökända ön Koh Phangan. 
verkligen en person som hatar sitt liv
Bangkok var verkligen fantastiskt. Jag kände mig inte alls färdig när vi åkte därifrån men det känns liksom inte som en stad man kan bli klar med? Ska inte leka expert men kan definitivt tipsa om:
1. Chatachuk park. Jag vet inte varför men när vi var där så kändes det verkligen som att jag skulle kunna bo i Bangkok och hänga där jämt. Grönt gräs, palmer, hypermoderna skyskrapor i bakgrunden och en gigantisk damm där vi såg både fisk, en bebissköldpadda och en liten krokodil.
2. Området kring Victory Monument. Vi bodde i närheten och där var bästa marknaden med kläder som invånarna faktiskt använder istället för I <3 Bangkok-tröjor, tågstation, softa restauranger. Väldigt oturistigt, vilket osökt leder mig fram till den allra viktigaste punkten:
3. Att hålla sig borta från turistområdena. Seriöst, skillnaden är enorm bara från ett kvarter till ett annat. T.ex. så skriker taxis och tuk tuks efter en (om jag får höra ett enda "miss we're you going?" till så dör jag) vilket de aldrig gjorde när vi var i andra områden, det är där man stöter på de luriga (som han som skulle köra oss till Grand Palace men istället körde oss till en jävla boat tour på andra sidan floden). När vi skulle ta en taxi från Wat Pho var det massa skriktaxis som vägrade sätta på taxametern utan ville ha 200 baht istället, vilket inte är mycket pengar men det är ändå ungefär det dubbla egentliga priset. Så vi gick ett par kvarter tills de i stånden inte längre ropade på en, stannade en taxi utan problem som glatt satte på taxametern.
Även: trodde det skulle vara lätt att vara vegetarian här men så har det inte varit hittills så jag har typ gett upp. Vet inte om det beror främst på kommunikationsmissar eller olika definitioner. En gång när vi frågade efter vegetarian no meat så pekade hen på chicken noodles. En annan gång beställde vi från den vegetariska menyn men då slängde de i kyckling ändå.
Vi skulle åka buss ner till Koh Phangan, en tur på ungefär 12 timmar. Det gick fort eftersom man sov typ nästan hela tiden. Men AC:n var extrem så jag frös för första gången i det här landet trots filt och tjocktröja, jag sov dåligt som man gör på bussar och när vi stannade för att äta fattade jag inte hur matkupongen vi hade fått funkade. Det var första gången på den här resan som jag kände att jag inte kunde hantera en situation och blev gnällig och infantil och såhär levnadsglad:
När vi väl kom fram till ön så hade vårt boende fuckat upp sig. Vi bokade det via en tredjehand, vi skulle få ett mejl om förskottsbetalning, det kom inget mejl så vi mejlade men fick inget svar, så vi anade att det kanske skulle bli trubbel. När vi kom dit och hon skulle hitta vår bokning så frågade hon om vi hade ac-rum, vi sa att vi trodde det, hon sa att vi hade bokat ett fläktrum, vi sa okej visst men då sa hon att de inte hade några fläktrum kvar, de hade bara något familjerum som var tio gånger dyrare. Men hon hjälpte oss att få ett rum på stället som låg precis mittemot så det blev ju okej. Väldigt simpelt men fantastisk utsikt, skulle trivts väldig bra om inte ägaren stängde av wifi hela jävla tiden?!?
Idag gör vi ingenting eftersom att vi brände oss något överjävligt igår. Mest Elsa men jag också. Har fan fått flipflopbränna. Skyller det hela främst på dålig insmörjning innan moppetur igår.
Vi är i övrigt de mest ansvarsfulla turisterna någonsin, alla andra är fartfantomer som kör lätt 60 km/h utan hjälm medan vi tuffar fram som vägsniglar i 40 km/h med hjälmen hårt fastspänd. Inte en chans att jag dör i en fucking moppeolycka på fucking Koh Phangan. 
säkerheten framför allt!! selfie queen
Spoiler alert: rubriken är en lögn. Vi har gjort massa saker så tänkte visa er lite fula bilder!! Skriver från mobilen och fattar inte om man kan minska storleken på bilder här så ni får njuta av dem helt lågupplösta och härliga.
bubble tea, konstig grej
xtremt turistiga men GLADA
byter om från mina cHILLIGA BACKPACKERBYXOR, definitivt identitetskris
ok, denna är faktiskt bra. Älskar toaletter på lyxiga ställen, den här är från Vertigo&moon bar dvs sky baren vi besökte. Dyr för att va thai, typ svenska priser, men supercool upplevelse!!
försökte fota mig med utsikten
rosa keps och rosa dricka, vem är jag
behövde något täckande för tempelbesök och hittade denna totala dröm för - skojar inte ens - 350 baht dvs 70 kr
vi tog en taxi i rusningstrafik, ej bra val, dessutom turistlurare som inte körde oss dit vi ville utan till sina kompisar som villa sälja boat tour till oss. Vi sa nej tack och gick vilse istället
på tåget, SUPERNÖJD över att vara i ett land där jag faktiskt når handtaget i taget (frågade elsa vad de hette, hon föreslog "hållstropp")
avslutningsvis: det här är så nära vatten vi kommit hittills, golvet på någon sea world i Siams extremt lyxiga mall. Bangkok är en ashäftig stad men det är liksom helt omöjligt att orka stadsturista ordentligt när det är 33+ i skuggan. På tisdag åker vi ner till Koh Phangan men vi ska nog försöka ta en dagstur till någon slags strand innan dess.
efter att ha gått i converse och docs varje sommar sen jag var typ tretton får jag typ identitetskris av att ha sandaler på mig men finns inget alternativ. Tycker dessa duger, hade älskat om platån var lite rejälare och om de inte såg så sportiga och praktiska ut
rosa keps och rosa dricka, vem är jag
framme i bangkok
Just nu: chillaxar på vårt hostel. Allt flygande gick bra, nattflyget från Istanbul till Bangkok var rätt fantastiskt faktiskt. Tänk om livet vore en long distance-flight där man bara fick gosa med filtar, kolla på filmer och bli serverad mat dagarna i ända. Det har gått ca ett dygn sen vi drog till Arlanda men det känns som ungefär hundra tusen år.
Resans första!!
sexy sovmask
vi vet inte var vi är men är glada ändå
Resans första!!
sexy sovmask
När vi kom fram till området där vårt hotell skulle ligga stötte vi på första problemet. Alla ville hjälpa oss hitta men ingen visste var det faktiskt låg så det slutade med att vi åkte med en ung man som lovade att han visste precis var det låg i hans tuk tuk (wow vad är ens meningsuppbyggnad). Det tråkiga var bara att han tydligen inte alls visste utan vi körde runt Bangkok i två timmar innan han släppte oss ungefär där vi började. Men vi fick i alla fall betala 800 baht för besväret!! Okej det är typ 160 spänn så det är väl inte så farlig för vår alldeles egen sightseeingtur!!
vi vet inte var vi är men är glada ändå
Så glad att wifi:et funkar!!! Vet inte hur bilderna ser ut, hoppas formatet inte blir för knäppt.
på Arlanda
Nu är vi på g!! Har inte fattat det än hahah...... Vi har i alla fall checkat in väskorna och gått genom säkerhetskontrollen och allt har gått alldeles för bra och det är liksom två timmar tills vi lyfter. Elsa har köpt "knep&knåp" som tydligen är en korsordstidning och jag äter en mozzarellamacka för 80 spänn så antar att den är bakad på bladguld. Om ca 18 h är vi framme!! Längtar verkligen efter värmeväggen när man kliver av planet.
Här är vi med våra cute backpacks, helt redo för äventyr: 
RESFEBER
Okej så imorgon åker vi. VILKET ÄR HELT SJUKT JAG FÖRSTÅR DET INTE ENS?! Har megafrossa och ont i magen av nerver. Alltså, jag vet ju på något sätt att det mesta löser sig, att det gör inget om man skulle glömma något, men jag sitter ändå och läser tiotusen packlistor (en föreslog att man skulle ta med sig en uppblåsbar jordglob vilket jag tycker är hysteriskt kul, alltså, vad ska man med den till, den funkar ju inte som karta direkt?) och nojar för flygplatsen imorgon. Har trots höjdrädsla inga problem med att flyga alls, det är cool, men är livrädd för allt innan det. Checka in?? Säkerhetskontroll?? Boarding?? HJÄÄÄÄLP. Varken Elsa eller jag har någonsin mellanlandat förut heller så det är ännu ett orosmoment.
Men fatta!!! Vid den här tiden imorgon är jag i Bangkok, det är typ 30+, jag kommer bli så solbränd och solblekt med saltvattensvågor i håret, det kommer vara fantastiskt. Vårt första boende har en så kallad "beer garden" vilket jag tycker låter alldeles underbart.
Vet inte exakt hur mycket jag kommer uppdatera, alltså, min plan är ju att göra den men som tidigare visats här är jag inte så duktig på uppdatering. Men ska försöka!! Räkna med många bilder på mig utan ordentliga ögonbryn och paradisstränder.
Och nu skriver jag bara här för att slippa fortsätta packa och städa. Ugh. Behöver guidning i livet.
åldras i realtid
Alltså, om man ska vara petig så ser man ju alltid folk åldras i realtid?? Bara väldigt, väldigt långsamt.
Men nu sker det något jävligt drastiskt för mig. Det är snart min födelsedag. Om ca tre minuter. Klockan är 23:57 den 4e december och det här är mina absolut sista sekunder som tonåring i det här jävla livet. Det är så sorgligt att man skulle kunna kräkas. Jag älskar att vara tonåring och jag tror att jag har varit rätt så bra på det och jag hoppas att det är okej att inte orka bli en Riktig Vuxen än ändå.
23:59. Dricker mitt livs sista langade vin, äter en lussebulle, sätter på tonårens sista låt. Mannen i den vita hatten förstås. (Tårögd nu) (Jag är så löjlig) (Det är provocerande)
00:00
20 år på denna jord. Grattis till mig. Seriöst!! Grattis!! Skitkul!! Tur att man får gå till Systemet nu i alla fall så att man kan dricka sig till döds utan att behöva ringa vodkabilen. Snälla säg att det finns något att leva för fast man är gammal.
Näääää någon måste skämta med mig nu kom Fanfanfan på shuffle. Måste definitivt gå och lägga mig nu innan det blir ännu sorgligare här.
en alldeles för spännande vecka
Nu tänkte jag redogöra för er vad jag har gjort i veckan istället för att plugga som jag borde ha gjort (förutom att t.ex. skriva det här inlägget):
Klädde ut mig till Edie Sedgwick
Hade mina grundskolekompisar över på middag!! Älskar dessa. Vi har hängt ihop sen way back. Eller, jag och Elsa (i mitten) har varit bästisar sedan tidernas begynnelse och Rebecca och Ellinor (till vänster och höger) tyckte vi var töntiga (det var vi) och kastade stenar på oss i lågstadiet. I typ 5an fick vi en gemensam yttre fiende i form av tjejerna i en parallellklass som vi hade idrott tillsammans med och sedan dess har vi varit allierade. Saknar att hänga ihop varje dag.
Förade ensam som en riktig livsnjutare.
För att gå till Baba!! Älskar Baba. Här är Martin genom min framkamera.
Bevittnade ett äkta Babahångel mellan Alina och Magnus. You kids keep me young <3
Jag och Maltelicious var på middag hos hans farmor och farfar. De lever det goda livet kan man lugnt säga. Jag var jättenervös pga mindrevärdeskomplex och spillde såklart ut rödvin på duken och Malte ba "den där kostade säkert typ tiotusen spänn" så jag hyperventilerade ett tag. Kommer få höra om det där för all framtid. JAG SPILLDE FUCKING RÖDVIN PÅ DUKEN. Låt mig aldrig dricka det igen.
festivalsommar 2013 (del 1)
Som ni kanske vet så har jag haft en ganska intensiv festivalsäsong i år. Så jag tänkte att vi skulle titta lite närmre på hur det sett ut! *ler storbloggare förutom att jag aldrig fotar det roligaste och allt är med halvkass mobilkamera*
HULTSFRED
Först ut var Hultsfred som inte alls var i Hultsfred utan i Sigtuna. Vädret var lite halvtrist men jag hade kul och massor av bra sällskap. I kontrast till resten av sommaren fattade jag i efterhand vilken tung stämning det var där, nästan dämpat på samma sätt som en begravning. Inte exakt lika mycket folkfest som det borde vara på festival.
Först ut var Hultsfred som inte alls var i Hultsfred utan i Sigtuna. Vädret var lite halvtrist men jag hade kul och massor av bra sällskap. I kontrast till resten av sommaren fattade jag i efterhand vilken tung stämning det var där, nästan dämpat på samma sätt som en begravning. Inte exakt lika mycket folkfest som det borde vara på festival.
Samuel och hans dubbelgångare / Olivias regnjacka hade en liten keps så hon pose:ade därefter
BASTILLE!!! Som vi har väntat åh vad bra det var / Kom såhär nära, dvs, precis exakt för långt ifrån. Like det kunde varit min mobil han tog en selfie med men AJA
Viggo var mycket engagerad i Redbulls tävling, här var utmaningen att göra en midsommarkrans festival style / Hästpojken. Mmmm Martin
Jag och Jenny tog en selfie i Actic Monkeys-publiken, det tyckte hon till höger var kul / På campingen spelades det pop till långt in på natten. Här dansar Olivia, Jenny och Alicia
Innan jag åkte sa Erik "du MÅSTE se Le1f" så det gjorde jag. Tur var väl det för fan vad häftig han var / Shout Out Louds, gulle-Adam.
2 stycken asdrunk selfies med Olivia/Jenny från SBTRKT. Tror det var min fyllepeak den här festivalen
VI TRÄFFADE DAUGHTER!! Jag ser alltid så jävla lurig ut när jag tar fanbilder men det är bara för att jag är så himla nervös / Det är något speciellt med festivalcampings sista morgonen. Misären, destruktionen, laglösheten. Här är Clara och Viggo på väg att lämna området.
BRÅVALLA
Var bara på Bråvalla på fredagen, men fyfan vilken bra dag det var. Tillbringade typ hela dagen framför Green Stage och väntade och sedan sprang vi mest runt lite planlöst och drack ur pluntorna vi hade smugglat in för att till slut ta bussen hem till Stockholm vid 4. Det märktes att FKP satsat ordentligt på Bråvalla (till skillnad från Hultsfred), det kändes typ som Peace and Love förutom att det inte växt fram organiskt för fem öre och allt var 100% kommersiellt.
Ville vara snygg för mina babies, jag gjorde mitt bästa / Mitt crew!! Erik, Patrik, Kristian. Fine young men och strålande sällskap
Smet iväg från vårt läger vid scenen för att kolla på John de Sohn för min fritidsledare Andreas Moe skulle sjunga! Hjälp vad stolt jag var. Så himla knäppt att han brukar sitta på vår fritidsgård och larva sig och sen kliver han upp på scen och är värsta stjärnan / Bryr mig i vanliga fall inte så värst mycket om Timbuktu men nu stod vi ju längst fram så det var bara att njuta. Det bästa är att den här bilden togs då, like jag är ju inte ens hans fangirl men det ser verkligen ut så:
Tyler the Creator. First of all var det såklart jättetråkigt att Earl Sweatshirt ställde in men jag klagade ju inte direkt när Tyler skulle ersätta. Fuuuuuck vad jag är kär i honom, fattar inte ens. Njöt 100% hela hans set och jag tror fan att han tittade på mig vid något tillfälle? Synd att jag inte har fräknar så han blev kär i mig. Direkt efter var det Odd Future vilket också var sjuuuukt bra. Såg dem på wow förra året men det här var verkligen en helt annan nivå, då kändes de mest som kids som sprang runt och lekte, nu var det fett. Jasper kastade en vattenflaska rakt på mig som jag fångade och tappade och vrålade till vaktern DEN ÄR MIN JAG TOG DEN tills de hämtade den åt mig så det var väl livets peak.
Jag hade kunnat avsluta livet lycklig där och då men sen var det ju Frank Ocean också. Fantastisk var han!! Herregud. Så himla sjukt att han och Patrik hade exakt samma kläder på sig, alltså EXAKT med bandanan som detalj också och så himla sjukt att Frank såg det och pekade och log och vi bara vrålade / Plojade runt lite under Maskinen. Orkade inte ens bry mig om Frej riktigt, var liksom så pass tagen av allt jag upplevt
EMMABODA
Åh, Emmaboda. Jag hade hört så mycket sjukt om den här festivalen, hur äcklig den var, hur skön den var, hur annorlunda den var, men jag var verkligen inte förberedd på vad jag skulle uppleva. Det är som en helt annan värld där inga av de vanliga reglerna gäller, inte som någon annan festival. Trivdes verkligen varenda jävla sekund och ville inte åka hem och längtade till nästa år så fort vi åkte lämnade området.
Jag kom dit på tisdagkvällen till ett färdigt camp, Sköna Snubbar United var vi / Ludvig med sin fantastiska plunta
I bra skick första morgonen, sportar stolt vårt campmärke / Såhär var de flesta dagskonserter, det var för varmt för att orka dansa så man satt mest i gräset vid skogsscenen
Finaste campmänniskorna / SPELA SHORELINE stod det och skreks det överallt. Visst, okej, det var kul de hundra första gångerna men efter sex dagar blev man lite trött
PURITY RING! Så jävla fint var det / Fråga mig inte om detaljerna men Hundhimlen sköt ut pengar på sin konsert i alla fall
Olivia ska ta en tupplur / Fler bra campkompisar
Nils dricker öl upp och ner / Postiljonen. Alltid så himla goa
Kojan, ett heaven av neon mitt i skogen. Här spelade DJs tills solen gått upp igen / Ludvig byggde en helt fantastisk rustning
Lilla Lovis! Som jag längtat efter att se henne. Tycker hon är så fantastisk i all sin vulgäritet, det är fan uppfriskande. Observera Shoreline-skylten / Betydligt mycket sunkigare, klädd som en 5-åring, precis efter att jag fått tillbaka min mobil och precis innan jag tappade min plånbok om ni minns de härliga händelserna
Stackars Carl Beerhands :'( / Frej Larssons discokula
Frej Larsson himself. Alltså, jag dog / Nils parasolldansar, precis innan han blev ordentligt jävla utskälld för det hehe
På Far & Son med havre i håret så fattar inte varför jag ser så jävla tveksam ut / Campet den sista morgonen. MISÄREN
Skjuta mjukost på tält / Nils skojade fan inte
Allmän skadegörelse på kvarlämnade saker
Olivia och Lukas slåss lite. Alltså <3
when fandoms collide
Sarah har ju som jag nämnde varit här sedan i fredags och det har varit rätt så strålande. Vi ses ju inte så himla ofta, liksom. Sarah har dessutom förmågan att plocka fram den allra nördigaste fangirlen i mig. Liksom, ja, jag är väldigt bra på att vara en fangirl och även helt okej på att vara en nörd men stora delar av min talang ligger oftast latent. Det här är Sarah i tisdags när vi+Nora var och såg Monster University (så jävla go film):
Den senaste tiden har det skett en relativt oväntad utveckling. Jag tror att det hela började när jag researchade Larry Stylinson och bloggade om det och Sarah smsade mig att hon också hade läst om det och så pratade vi en del om det och det var i samband med Best Song Ever-videon så vi drogs väl med i nedräkningshetsen till den och alltså... Det är ju världens bästa video. Sedan dess har det spårat och i förrgår började jag följa deras officiella instagramkonto så nu får jag typ små hjärtinfakter flera gånger per dag.
TITTA PÅ DEM BARA. Det var jobbigt häromdagen dock när röda mattan för This Is Us var och Liam var där med sina nya tjej.... och Louis var där med Eleanor och tog gulliga photo booth-bilder..... och Harry pussade på någon okänd donna i samma photo booth..... och Zayn och Pierre var nyförlovade..... Bara Niall som är sexig singel och redo to mingle alltså.
Sedan igår var vi och såg Harry and the Potters!! Det är så skönt att ha en ny Harry Potter-peak i mitt liv, med omläsning av böckerna och träffa Harry Potter-kompisar och planera tatuering och gå på wrockkonsert. Det har typ inte hänt ordentligt sen sista filmen hade premiär. Spelningen var hur som helst strålande!! Joe, till vänster, hot piece of ass. Jag kände mig verkligen som en Hogwartselev som såg sitt favoritband och bara fangirlade loss, det kändes liksom som att det verkligen är vad jag hade gjort om jag hade levt i den världen. Samma grej med andra omständigheter bara. Det bästa var när Paul smekte min kind när han sjöng "Ron likes your whiskers" i Hermione Screws Up the Polyjuice Potion. Trodde jag skulle smälta till en liten klump där och då men istället bara panikrodnade och stirrade på mina kompisar och typ SÅG NI DET DÄR.
Det knäppaste av allt var när förbandet Pussycat Dolores nämnde "management" innan någon låt och jag bara tittade på Sarah och vi gemensamt tänkte "hehe larry" och sedan började de sjunga Live While We're Young och jag spårade uuuur och vrålade som att det var Zayn som stod framför mig typ. Det var en så himla märklig känsla att stå i Hogwartsuniform på wrockkonsert och sjunga 1D. När fandoms möts. Så ska jag se kent imorgon också. LIVET.
way out bäst
Är tillbaka i Stockholm igen. Buhuuuuu. Sorgligt av två anledningar: 1) det betyder att way out west är över och det var så himla kuuul och det betyder i sin tur att festvalsäsongen snart är slut 2) har lämnat min favoritstad i Sverige och eventuellt hela världen och vet inte när jag kommer tillbaka igen. Jag sa till en på klubb att Göteborg var min bästa stad och han svarade "då kan du inte ha sett mycket av världen". Nej det kanske jag inte har men av det jag sett så har jag aldrig känt mig så hemma som där. Förutom på Diagongränden i Harry Potter Studios men let's face it, de kommer nog inte låta mig bo där.
Såhär såg det ut genom min instagram (@paradoxalt om någon skulle undra):
Tame Impalas frontman Kevin Parker blev kär i en flygande robotkamera och övertalade den till slut att komma upp på scen så han fick klappa den. Mycket känslosamt ögonblick. De var bra, lite introverta kanske.
Den kvällen var vi på GBG Filmstudios och såg Mattias Alkbergs Begravning och Shout Out Louds. Vi hade så jävla ont i fötterna pga gamla personer med dåliga skor så det var inte så fest men fint ändå.
LIVETS PEAK!!! Adam Lundgren gick in i Julia och hon tog chansen och ba brölade ur sig fangirlfraser och jag hängde på och så tog vi den här bilden. Ska skriva ut och rama in.
Den kvällen gick vi på Jazzhuset (huuuur göteborgsromantiskt egentligen. De hade till och med affischer med Håkan och BD på väggarna). och såg MAKTHAVERSKAN!! De var så himla bra. Vi stod längst fram och scenen var jättelåg och så blev det rätt mycket publiktryck så jag låg över monitorn med kanten mot knäna. SÅN FEELING!!
Sista dagen var det James Blake. Såg honom på Hultsfred 2012 men det var så kallt och sent då att man typ hamnade i trans, en helt surreal upplevelse. Nu i dagsljus och med klart sinne kunde jag uppskatta honom mer. Basen i Limit to your love är sinnes, kunde knappt andas och det kändes som att hjärtat tappade takten.
Vi drog supertidigt från området för att vara säkra på att komma in på Ingrid Disco. Ingrid är ett ""kreativt kollektiv"" med typ Lykke Li, Miike Snow och Peter Bjorn and John och de hade warehousefest och det var såååå feeeettttttt. Bästa var att MARKUS KRUNEGÅRD kom ut och körde på världens minsta scen på långsidan i lokalen och jag stod mot kravallen och mitt pophjärta brast. Att höra Young Folks live var också sjukt kul. Sedan dansade vi och det var DJ ute också där folk dansade barfota i regnet.
Metro hade en fotoautomat=världens bästa grej. Det här är Julia, min number one vapendragare. Synd bara att hon är så jävla snygg så att man 1) aldrig får ha henne ifred 2) är lika intressant som en dammråtta bredvid henne och får tillbringa kvällar med att stå i periferin av samtal och fånle.
Förutom de spelningar jag redan nämnt var Håkan helt fantastisk såklart, tror aldrig jag dansat så mycket som under den spelningen. Crystal Fighters och Of Monsters and Men överraskade. Är inte så duktig på hiphop men tyckte Kendrick Lamar var bra också, speciellt Bitch don't kill my vibe var det jäääävligt tryck i. Haim, Grimes och Angel Haze leverade så sjukt bra girl power. På tal om dem ladiesarna, den här bilden från Angel Hazes insta?? Vilket jäääävla gäng, dem skulle man hänga med.
Emmaboda i topp tre-listor
Så jag åkte hem från Skåne, jobbade en dag, packade om mina väskor och åkte till Emmaboda och nu är jag tillbaka på jobbet igen. Så pass DÖTRIST att det är över. Riktiga livet känns så meningslöst just nu. Det här var lätt den bästa festivalen jag har varit på. Både rent organisationsmässigt och hela stämningen kring men också på ett rent personligt plan. Heja Emmaboda! Hade tänkt älta det här ett tag så här kommer lite festivalminnen i listformat till att börja med:
Bästa mat:
3. Vegburgare. Höll på att börja gråta första gången jag åt den och skrek rätt ut att det var den godaste burgaren jag ätit i mitt liv men då var jag å andra sidan rätt full. Andra gången var den helt okej god.
2. Friterad banan med glass och sirap. Hade aldrig ätit friterad banan förut men mmhhhhh friterat och glass är ju en uppenbart vinnande kombination. Jag skulle vilja äta bara frityr egentligen.
1. Vårrullar med nudlar. Den godaste och mest prisvärda festivalmaten någonsin. 50 spänn för delicious nudlar och vårrullar som knapriga små moln! Önskar den thaivagnen stod utanför mitt jobb så jag kunde äta lunch där varje dag.
Bästa skurk:
3. Carl som snodde en lampa som vi hängde i taket på vårt partytält, gjorde kvällshäng så mycket mer nice.
2. Nils som rusade fram till en med stort parasoll, tog tag i det och ba "jag tar det här nu". Personen i fråga släppte motvilligt det ifrån sig.
1. Ludvig under F.O.O.L som snodde glowsticks rakt ur en snubbes hand genom att dansa bakom honom och rycka åt sig samtliga mitt i en fistpump och springa iväg.
Bubblare: när jag och fotografen vi lärde känna drack Frej Larssons sprit, de 22 stolarna som hamnade i vårt camp.
(OBS klart man inte ska stjäla egentligen, dock är festivalcampingar rätt laglösa och kan tycka att allt som lämnas ute i camps är fair game. Värdesaker eller saker i tält är däremot big no no för mig. Bara lite hyckleri men aja)
Sämsta upplevelse:
3. Vakna i tält helt utan syre och tro att en ska dö varje morgon.
2. Bajamajorna. Holy fuck, bajamajorna. Visst, de brukar inte vara så kul, men de brukar i alla fall tömmas någon gång under festivalen istället för att stå i solljus och värme och jäsa i en vecka. Sista morgonen var det utomjordiskt äckligt.
1. Tappade telefon och plånbok inom loppet av en timme. Så jävla klumpigt så det finns fan inte. Hur dålig får man vara innan man avlivas egentligen för ibland tror jag att jag är nära någon slags gräns.
Bästa upplevelse:
3. När jag blev igenkänd från twitter två gånger inom loppet av fem minuter. Främlingar som kommer fram och säger till en att man är rolig och att de gillar en och kramar en!! Fantastiskt!! Höll på att dö av glädje och tacksamhet, kan ha klängt lite väl mycket på dem.
2. När jag fick tillbaka både mobilen och plånboken!! Speciellt plånboken. Jag satt och storbölade i min ensamhet och några snälla kom fram och tröstade mig, vi blev närmade av några vakter som undrade vad som pågick, de frågar vad jag heter och DRAR FRAM MIN PLÅNBOK! Sånt händer fan inte och det händer speciellt inte mig.
1. Frej i kojan. Jag är typ aständ på Frej så fotografen vi träffade bjöd med mig dit. Alltså, egentligen hände det inte så mycket märkvärdigt där. Men bara att vara backstage, uppe i båset, säga hej, dricka deras alkohol, vara så pass nära honom, det var så sjukt??
Bästa människa:
1. Finns bara en rimlig punkt här: vårt camp. Seriöst. Världens jävla bästa gäng. Alla var snälla mot varandra och asroliga och fina och jag saknar det så myckeeeeeet. Både vi som skulle åka från början, Olivias kompisar som vi mötte där, norrlänningarna i campet bredvid och lite annat löst folk. Vi hade så jävla go stämning.
Bästa dryckesupplevelse:
3. Bonga jäger. Detta skedde precis efter att jag fått tillbaka min plånbok och skulle fira. Egentligen bara med på listan för att det funkade skitfort för inte fan var det gott.
2. När jag och Nils gick till baren och drack kall öl. Jag gillar inte ens öl särskilt mycket men just då satt det så himla fint. Han gav mig dessutom en lektion i att dricka fort vilket jag verkligen behöver för annars sitter man bara där med en pissljummen öl som är ännu vidrigare än vad den var från början.
1. Vodka Capri när vi körde en dryckeslek jag antar går under namnet "alright". En bra drink och världens roligaste lek. Ska köra den på alla tillställningar framöver.
Bästa konsert:
5. Lilla Lovis. Inte tekniskt duktigast men definitivt gulligast show. Jag har velat se henne så länge, var verkligen sån feeling i att vråla med i Spottar aldrig ut.
4. For BDK. Jag hade inte lyssnat särskilt mycket alls på dem men visste att det typ var något coolt och lite hype:at så gick dit. De var väldigt coola men också väldigt bra.
3. Shout Out Louds. De var i otroligt bra form den här gången! Mycket mycket bättre än på Hultsfred.
2. Far och Son. Asså som sagt, jag älskar Frej. Far och Son är bra och jävligt roliga men provocerande på gränsen till löjligt. Man är i alla fall alltid underhållen.
1. Purity Ring. Så jävla fint bara.
Bubblare: Labyrint, Hästpojken, Postijonen. Den här var fan svår, okej.
mitt happy place
Det är det här huset. Här bor min farmor och farfar, mitt i hjärtat av Österlen helt Ranelid, och det är här jag har varit varenda sommar och varenda jul sedan mina föräldrar flyttade till Stockholm nyårsafton '94. De har veteåker precis bakom huset och världens finaste trädgård. Förr i tiden hade de busslaster med turister som kom och tittade på den.
Känner mig så hemma här! Känner verkligen rötterna som kallar djupt ifrån den skånska myllan. Här finns den lilla gräsplätten mellan häcken och vetefältet som jag och min syster filosofiskt döpte till FRIHETEN för att det var väl det första stället vi hade utanför våra föräldrars synhåll, något som bara var vårt.
Här finns dammen där det brukade det finnas massor av guldfiskar att mata men nu har tranorna tagit allihopa. Tror varenda en av barnbarnen någon gång har ramlat i den, det orsakar lika hysterisk panik varje gång. (Ja okej jag har hysteriskt bleka fötter, en konsekvens av först converse och sen höga Martens varje sommar hela tonåren ungefär)
Förvandlas till ett riktigt barfotabarn när jag kommer hit, som aldrig har smink på sig och inte ens bryr sig om hen trampar i något kladdigt (fast jag fick panne och sprang in och tvättade foten direkt och ba är det fågelbajs eller sjögräs fågelbajs eller sjögräs vill jag ens veta).
När vi var yngre brukade vi få plocka blommor när vi skulle hälsa på mormor. Då kom farmor med sekatören och pekade ut vilka vi fick ta av och vilka vi absolut inte fick röra och så gjorde vi små tjusiga buketter med långa grässtrån och allt. Ändå blev ingen av oss blomsterarrangör men jaja. Alltid något att falla tillbaka på senare.
Sen är hela huset fullt med böcker också. Det bästa min farmor vet är att ligga i skuggan med en roman och dricka rödvin. Nog är vi släkt minsann.
Så går man upp på morgonen och farmor har bakat frukostbullar och så äter man dem ute på den inglasade varandan som är öppnad rakt ut mot den söta, tunga doften från rabatterna och sen lyckas man få dagarna att gå i stilla mak och sen äter man middag och glass med jordgubbar på verandan och sen när solen går ner ringer en klocka från byns centrum och då säger farfar att det är barnaklockan så nu måste alla barn gå hem och lägga sig och så berättar de historier, typ om farmors farbror som förde register över exakt allt hen ägde och en ungefärlig värdering. Typ "sommarkavaj, tunn, fyrtio kronor. Sommarkavaj, tjock, fyrtiofem kronor." Vill aldrig att de här stunderna ska försvinna.
Österlen Murders
Jag befinner mig alltså i en liten by på Österlen. Alltså, riktigt liten, enligt wikipedia bor det typ 930 pers här. Så alla känner alla och det kommer fram folk jag aldrig sett förut på ica och säger "åååååh du är ju Manges tös!!" på riktigt bred skånska. Det enda agg jag hyser mot det här stället är att det sänder ut såna jävla Morden i Midsomer-vibbar. Ja, ni vet, den där deckarserien som utspelar sig i något idylliskt county i England där även mördarna är sådär brittiskt artiga och kontrollerade och det enda mysteriet man egentligen bryr sig om är hur det ens kan finnas invånare kvar i den takten de dödar varandra.
Till saken hör att jag är livrädd för Morden i Midsomer. Det är typ det läskigaste jag vet. Jag är ingen skräckfilmsmänniska alls, jag finner inget nöje i att vara rädd, men deckare brukar jag generellt klara. Det kanske handlar om att det inte är psykopatatiska seriemördare den här gången utan folk som kallblodigt dödar vänner och bekanta av girighet, hämndlystnad, över pengar och relationer. Det är för verkligt liksom. Dessutom är det ofta rätt brutala tillvägagångssätt. Jag minns speciellt en som blev spetsad av en högaffel, en som ströps i bilen med en pianosträng och en som hängdes upp på typ en tvättlina? Man ba ni är engelska gamlingar kan ni chilla med er blodlystnad det här är inte Criminal Minds drick lite te. Värst av allt är den där FUCKING introlåten. Kan få ångest bara av att tänka på den. Det är the sound of fear.
För det första finns det flertalet övergivna, slitna lokaler som dessa. Wow var lite mer perfekta settings för brutala brott? Skulle inte gå närmare ens om jag såg Zayn från One Direction vinka från ett fönster.
Överallt stryker det runt katter som inte vill bli klappade utan bara smyga runt och se sig misstänktsamt omkring.
Alla hus ser typ ut såhär. Får verkligen vibbar av engelska landsbygden, med de höga blommorna och orange tegel och vita stenfasader och klätterväxter och skit. Det bor typ bara pensionärer här med pedantiskt snygga trädgårdar. Just det känns kanske lite mer Hot Fuzz (som jag också tycker är skitläskig. Alltså jag är verkligen en otroligt rädd person, jag överdriver inte).
Så igår kväll skulle jag ut och gå. Det var efter maten och efterrätten, jag ville röra på mig litegrann, en promme är aldrig fel, det är inte såå mörkt. Alltså jo Klara, det VAR så mörkt. Det var inte ett bra beslut. Först vandrade jag runt glad i hågen för att vid den här tiden på dygnet skulle jag väl ändå slippa möta lokalbefolkningen. Men sedan tänkte jag... att det var lite FÖR stilla... (klockan var 23:30 en onsdagskväll i en by med medelåldern ~65, klart det är stilla) och bara sådär så är liksom processen igång. Man vänder sig om efter minsta ljud. Passerar en balkong där någon sitter och tänker att de är ute efter en. Vågar inte titta in i fönster av rädsla för att se något man inte borde ha sett så att de kommer efter en. SNACKA inte ens om när man faktiskt möter någon på gatan. Så passerade jag kyrkogården som ser ut såhär i dagsljus:
Och det var fåglar som skrek högt som fan därifrån så jag skyndade förbi men då var det fortfarande katter som strök runt varje hörn och övergivna byggnader med fönstergluggar som svarta hål och jag fick råpanne. Pulsen slog i öronen och jag flåsade som de riktigt äckliga gubbarna på Friskis och jag var till och med för rädd för att tänka JAG HAR JU INTE SKRIVIT ETT TESTAMENTE ÄN. Jag bara rusade hem och gömde mig i sängen och bestämde mig för att aldrig gå ut efter mörkrets inbrott igen. A day in the fabulous life of.
en skånedag
Jag är i Skåne och hälsar på min släkt. Det är fantastiskt. Alltså verkligen. Älskar att vara här. Tänkte visa senare hur jävla fint det är här. *storbloggare*
Hur som haver: Idag har jag övningskört över ca hela Österlen. Jag är faktiskt en helt okej bilförare så länge jag är helt ensam på vägen. Däremot så är jag inte så motiverad så det är rätt ofta långa pauser mellan körtillfällena. Typ ett år den här gången. Så det hela var kombinerat med en hel del dödsångest, speciellt från min brors håll. Vi körde runt lite planlöst mest, en så kallad "eckarunda".
Först stoppade vi vid idrottsplatsen där det finns hur mycket körsbärsträd som helst. Man måste äta direkt från träden, säger mamma, det är så himla mycket bättre då. Sen berättar hon igen om att de brukade ha gympa där och att hon var näst snabbast på hela skolan innan hon fick bröst.
Jävligt goa körsbär faktiskt. Sen körde vi hem till mormor och hängde lite med några kusiner och så. Här är jag och Molly som chillar lite i baksätet.
Sen åkte vi till stranden!! De är så sagolika här med mjuk ljus sand och havet och allt. En av mina gammelmostrar var där, hon hade tydligen sänkt en flarra Chardonnay. Som man gör. En kan ju bara drömma om att nå den nivån av carpe.
Här tvingade jag min bror att fota mig för att jag skulle se ut som en livsnjutare och han ba "men Klara du ÄR ingen livsnjutare". NÄHÄ låt mig drömma i alla fall. Den hade kunnat se fett tumblr ut om jag bara hade haft långt hår som svepte i vinden istället för den där ledsna hockeyfrippan. Sen begravde han mina fötter i sand och utbrast "I claim Klara's feet for England!" och sprang därifrån.
Och till slut åkte vi hem och jag åt mitt livs burgare till middag och nu ska jag väl pilla mig i naveln några timmar tills det blir efter midnatt så jag kan läsa om Larry utan att skämmas igen.
någonstans ska man väl börja
Jaha, då sitter man här 19 år och sju månader gammal och skriver sitt första riktiga blogginlägg för att man av någon anledning har fått för sig att de sjuttioelva sociala medier man redan fläker ut sitt liv på inte räcker riktigt hela vägen.
Jag heter Klara men försöker desperat få smeknamnet "Kicken" att hända, därav bloggnamnet. Det var i våras någon gång på ett så kallat "chillkrök" där jag var påverkad av diverse (lagliga) substanser och fick en sorts kick ungefär som en liten fjortis och så kallade närvarande mig för Kicken och jag ÄLSKADE DET. Mina föräldrar ville ge sina barn namn med korta stavelser för att de skulle vara lätta att skrika men vad de inte tänkte på var att det innebär att man inte får några smeknamn, så hela min uppväxt har jag varit avundsjuk och längtat efter ett eget. Mina föräldrar ville å andra sidan också att deras barn inte skulle namn man kunde skämta om och döpte mig till Klara. Och min lillebror till Axel. Så. Det där med namngivning är väl kanske inte deras starka sida.
Det här är första gången i mitt liv som jag har en alldeles riktig lifestyle-blogg. Hittills har jag bara haft teenage angst-bloggar där man mest romantiserar varenda liten känsla och är alldeles för öppen om sina innersta tankar för att vara på internet. Älskar såna bloggar. Men nu tänkte jag att det kommer hända så mycket i mitt liv det närmsta året så det kanske är dags att dokumentera på ett annat sätt. Jag tar inte så fina bilder och skriver kanske inte så kul. Dessutom kan jag ingenting om bloggdesign och ägnade 45 minuter åt att försöka hitta var man skulle byta header någonstans. Men det kanske kan funka mellan oss ändå.
Här är lite bilder från min Instagram. Mest för att kul med bilder i lilla bloggen. Trots att typ alla som kommer läsa det här har sett dem redan. JAJA.
