mitt happy place
Det är det här huset. Här bor min farmor och farfar, mitt i hjärtat av Österlen helt Ranelid, och det är här jag har varit varenda sommar och varenda jul sedan mina föräldrar flyttade till Stockholm nyårsafton '94. De har veteåker precis bakom huset och världens finaste trädgård. Förr i tiden hade de busslaster med turister som kom och tittade på den.
Känner mig så hemma här! Känner verkligen rötterna som kallar djupt ifrån den skånska myllan. Här finns den lilla gräsplätten mellan häcken och vetefältet som jag och min syster filosofiskt döpte till FRIHETEN för att det var väl det första stället vi hade utanför våra föräldrars synhåll, något som bara var vårt.
Här finns dammen där det brukade det finnas massor av guldfiskar att mata men nu har tranorna tagit allihopa. Tror varenda en av barnbarnen någon gång har ramlat i den, det orsakar lika hysterisk panik varje gång. (Ja okej jag har hysteriskt bleka fötter, en konsekvens av först converse och sen höga Martens varje sommar hela tonåren ungefär)
Förvandlas till ett riktigt barfotabarn när jag kommer hit, som aldrig har smink på sig och inte ens bryr sig om hen trampar i något kladdigt (fast jag fick panne och sprang in och tvättade foten direkt och ba är det fågelbajs eller sjögräs fågelbajs eller sjögräs vill jag ens veta).
När vi var yngre brukade vi få plocka blommor när vi skulle hälsa på mormor. Då kom farmor med sekatören och pekade ut vilka vi fick ta av och vilka vi absolut inte fick röra och så gjorde vi små tjusiga buketter med långa grässtrån och allt. Ändå blev ingen av oss blomsterarrangör men jaja. Alltid något att falla tillbaka på senare.
Sen är hela huset fullt med böcker också. Det bästa min farmor vet är att ligga i skuggan med en roman och dricka rödvin. Nog är vi släkt minsann.
Så går man upp på morgonen och farmor har bakat frukostbullar och så äter man dem ute på den inglasade varandan som är öppnad rakt ut mot den söta, tunga doften från rabatterna och sen lyckas man få dagarna att gå i stilla mak och sen äter man middag och glass med jordgubbar på verandan och sen när solen går ner ringer en klocka från byns centrum och då säger farfar att det är barnaklockan så nu måste alla barn gå hem och lägga sig och så berättar de historier, typ om farmors farbror som förde register över exakt allt hen ägde och en ungefärlig värdering. Typ "sommarkavaj, tunn, fyrtio kronor. Sommarkavaj, tjock, fyrtiofem kronor." Vill aldrig att de här stunderna ska försvinna.
Kommentarer
Sarah
Åh så himla fint. Älskar detta inlägg, älskar när folk berättar intressant om sin barndom osv osv <3<3
Trackback
