festivalsommar 2013 (del 2)

I första delen fick ni hänga med på campingfestivalerna så i den här delen är det dags för de betydligt mycket mer städade och mindre dräggiga stadsfestivalerna. Man har inte riktigt lika kul men är mycket snyggare, ungefär. 
 
MUSIC & ARTS
Stod i skarp kontrast till Emmaboda som var veckan innan. Medelåldern var verkligen medelålders, folk var nyktra eller möjligen salongs, ingen dansade eller sjöng på konserterna. Jag tror att min själ måste åldras en del innan jag försöker mig på Music & Arts igen. Möjligen Sveriges vackraste festivalområde däremot, på Skeppsholmen med vattnet precis bakom den enda scenen.
Poseade lite utanför området hej hej / Typ såhär såg det ut framför scenerna. Just här var det CocoRosie som körde och de var väldigt coola 
Tvingade min syster att ta outfitbilder på mig, tränade väl inför wayan / Maia Hirasawa! Som jag inte lyssnat på på flera år men hon har verkligen växt tyckte jag
Efterklang, en av festivalens höjdpunkter. Helt knäppa och skitbra danskar / Mannen myten legenden, Rodriguez. Sjukt skruttig var han men det var ändå rätt fett när han drog igång första låten från Searching for Sugar Man och hela publiken liksom kollektivt rös till
För att få in själva arts-grejen så utnyttjade mamma och jag det fria inträdet på Moderna. Här Den döende dandyn. Är inte så bra på konst men den gillar jag verkligen / Det var också en skitfin utställning med Niki de Saint Phalle, speciellt hennes sånahär små illustrationer gillade jag
Jag hade verkligen sett fram emot att se Lune men det var verkligen pinsamt dåligt. Hennes jävla assistent som bara höll upp saker, här en jävla presentpåse men ba okej?? Ska det vara konst?? Ugh / Prince var 1,5 h sen som anstår en sann diva men så kom också första konfettin inom tio minuter. Orkade inte ens se hela för var så himla sur på honom
 
WAY OUT WEST
Är ganska så kluven till Way Out West. Det är mycket utseendehets och rätt ängsligt, det är jobbigt att man måste planera så himla mycket för att lyckas komma in på klubbarna och att man automatiskt missar så mycket av festivalen när man inte kan vara på elva klubbar samtidigt, det är sanslöst dyrt. Men de har också en fingertoppskänsla för bokningar och tar ett socialt ansvar som jag uppskattar, som t.ex. med den vegetariska maten. Plus att den är i Göteborg och jag fucking älskar den stan.
Tame Impala, fett coola / GBG Filmstudios den första kvällen för att se Shout Out Louds  
Det här hände. DET HÄR HÄNDE. Tänker aldrig låta någon glömma det.
Håkan!! Fyfan vad bra det var. Jag har nog aldrig dansat så mycket i hela mitt liv förut. Jag och Julia turades om att storböla. Det är något speciellt med Håkan i Göteborg, jag tror verkligen det.
Julia i rökrummet på jazzhuset / Så jävla göteborgsk popidyll, höll på att få slag. Ville inte verka som den storögda romantiserande poparen jag faktiskt var så tog bara den här bilden i förbifarten
Jag och Julia skickade en hej-vi-saknar-dig-bild till vår kära Linda / Vi var på Ingrid sista kvällen och gissa vem som också var det... MARKUS KRUNEGÅRD! Stod bakom en lång kille som måste lagt märke till mitt hysteriska skrikande för han erbjöd mig sin plats längst fram. Krunis spelade bara ett par låtar men fin var han och hysteriskt flottigt hår hade han.
 
Clara, Julia, Viggo, Alicia. Älsklingar
Det var verkligen så coolt där / I samband med ett toabesök träffade vi den här snubben som berättade om de tarmproblem han haft sedan han fyllde 25 tills hans flickvän kom och ba NEJ DU KAN INTE PRATA OM DET MED FRÄMLINGAR HERREGUD
 
POPAGANDA  
Jag har en speciell plats i mitt lilla hjärta för Popaganda, den enda festivalen jag varit trogen fyra år på raken. Den har blivit synonym med sommarens slut för mig. I år hade de också den bästa line up de haft på flera år och jag hade sånt himla fantastiskt sällskap så jag kunde faktiskt inte haft ett bättre avslut på festivalsommaren. Fast egentligen önskar jag att den inte behövde ta slut alls.

Agnes och Alina på förfesten på Debaser Strand / Olivia, Ludvig, Simon. Bästa

Ludvig och Josefin när vi väntade på Noah and the Whale fast egentligen mest på The xx / Blev ändå positivt överraskad av dem, det var inte alls plågsamt att stå längst fram på deras konsert
 
The xx. Som jag älskar dem, kan inte ens sätta fingret på exakt varför, jag bara gör det / Speciellt Oliver Sim. Min fysiska reaktion när jag såg honom, holy cow, kunde knappt stå på benen. Ska verkligen haffa honom någon dag
 
Såhär såg jag ut på lördagen / Makthaverskan!! Det fantastiska med dem är att det verkligen är som att gå och se sina kompisar spela och inte kompisar man ser bara för att det är ens kompisar utan man tycker genuint att det är stört jävla bra och alla fel dem gör blir bara charmiga

Mitt bästa gäng under Hot Chip. Fyfan vad jag saknar dessa peeps varenda dag i livet.

Ludvig!! Kan vara världens bästa människa / Håkan avslutade vilket ändå kändes jävligt rätt. Kunde inte slå när jag och Josefin såg honom i Slottsskogen men värdigt slut för sommaren.


Kommentarer
armani

ASSÅÅÅÅ KLAAAAARAAAA mitt hjärtas låga
1. så himla fin e du
2. saknar dig
3. och popaganda
4. och din reaktion när oliver sim tittade på dig
xoxoxoxo love u forever

2013-09-24 @ 20:40:24
URL: http://armani.blogg.se
Sarah

Ååååååhh alltså sommar jag dör :(( läser detta den dag (idag) jag insett att hösten är här seriöst JAG GRÄT NÄSTAN I BILEN INNAN NÄR JAG INSÅG DET och så läste jag detta jag saknar sommar så myckeeet allt jag vill är att det ska vara sommar alltid blääääääää :(((

Förlåt jag menade inte att prata om mig. Så glad att du verkade ha en så himla himla bra festivalsommar!!

2013-09-26 @ 21:09:41


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

kicken.blo.gg

En dag vaknade jag och tänkte fan vad kul med en riktig tvättäkta blogg. Tyvärr var det inte 2006 utan 2013 men det är en rätt fin symbol för min person. Sällan först på bollen liksom. ____________________________ Det här är min Catcher in the Rye, min Perks of Being a Wallflower, min Sisterhood of the Traveling Pants, min the Virgin Suicides, min On the Road. Det här är min coming of age-historia. Fast kanske lite mindre storartad och lite mer om de små triumferna.

RSS 2.0