ett litet steg

Som ni kanske minns så startade jag den här bloggen för att jag skulle dokumentera allt spännande som händer mig det här året. Som ni kanske märker så händer det inte så mycket spännande än. Visst är det nice att ha flyttat hemifrån men det blir ganska fort vardag. Man städar och tvättar och diskar jämt känns det som. Det finns inte mycket intressant att säga om det liksom. Visst får man välja helt själv när man gör det men man har ändå det där lilla överjaget i huvudet som tjatar på en med mammas röst!! Fast jag har fått fett mycket självförtroende gällande att tvätta. Mitt första trevande försök i Björnkulla i somras känns ljusår bort. Idag är jag en vuxnare, mognare människa som tar våghalsiga beslut angående att "tvätta med liknande färger".
 
Men snart händer det. Igår bokade jag och Elsa vår Asienresa woooooooh!! Första gången någonsin jag bokade flygbiljetter. Det var skitläskigt. Kände verkligen som att hela världen vilade på mina axlar och vilket klick som helst kunde förgöra allt. Men till slut fick vi rätsida på det (tror jag?? Hoppas) så den 1a april (no joke) lämnar jag det här landet för Thailand, Kambodja och Vietnam ett tag och sen kommer jag hem 13e maj igen. Alltså, jag vet, det inte direkt min mammas ungdomsresa när hon jobbade sig runt hela världen i två år men jag vill försöka se mig om litegrann. Väldigt mycket medelklass över mig nu men har typ inte rest något alls än (wow big problems grattis). Lovar dock att inte lägga upp bilder på fattiga barn och skriva om hur de lärt mig om livet. Är verkligen livrädd för att va en white saviour.
 
Elsa och jag går way back, alltså waaaay back, sedan mina föräldrar satte mig på samma dagis som henne. I lågstadiet ville vi aldrig vara ute på rasterna och leka utan försökte alltid få vara inne, typ genom att sitta i matsalen tills alla läskiga högstadiekids skulle äta. Om vi var tvungna att vara ute promenerade vi bara runt och pratade. Några av lärarna refererade till oss som "Östermalmstanterna". Vi var helt oskiljaktiga tills gymnasiet särade på oss men hon är forever min bästis och nu ska vi på äventyr tillsammans. Kul!! Full moon party!! Hoppas att vi inte dör.


Kommentarer
E

ASIEN WOP! Jag hoppas väldigt, väldigt mycket på att vi överlever också...


Tihu

2014-01-30 @ 20:19:39


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

kicken.blo.gg

En dag vaknade jag och tänkte fan vad kul med en riktig tvättäkta blogg. Tyvärr var det inte 2006 utan 2013 men det är en rätt fin symbol för min person. Sällan först på bollen liksom. ____________________________ Det här är min Catcher in the Rye, min Perks of Being a Wallflower, min Sisterhood of the Traveling Pants, min the Virgin Suicides, min On the Road. Det här är min coming of age-historia. Fast kanske lite mindre storartad och lite mer om de små triumferna.

RSS 2.0