Simon, till höger, träffade vi på Emmaboda och sen när han kom ner till Popaganda hade han med sig Martin, till vänster. Helt strålande personer, saknar dem redan. De kom hit för att leta bostad så om någon råkar sitta på en tvåa i Stockholm eller en etta i en förort eller en kartong någonstans så skulle det hjälpa mitt hjärta och själ om de kunde stanna här nästa gång. Ibland undrar jag om jag bara har jävligt lätt för att ta till mig nya personer och idealisera dem, kanske typ en vana från allt fangirlande jag ägnat mig åt genom åren, men i det här fallet tror jag verkligen inte att det är så. De två och Olivia och Josefin och världens finaste Ludvig guuuuuuud ta dem aldrig ifrån mig igen. Okej är kanske lite sentimental. Men å andra sidan såg jag Känn ingen sorg idag igen så det är en fullt rimlig anledning. Jag och mamma bölade ikapp. Är typ kär i Johnny? Dysfunktionella pojkmän är verkligen min typ.