Mm nu har min kurs börjat som sagt så jag har tillbringat senaste tiden med kurslitteratur i väskan och feministiska teorier i huvudet. Är för tillfället alltså heltidsanställd, deltidsanställd och halvtidsstuderande. Det låter ju verkligen som ett recept på blodpropp innan 20. Helt sjukt egentligen att det är över ett år sedan jag pluggade senast för det känns så himla naturligt, som om inget alls har hänt sedan studenten. Somna med skolböcker i handen, läsa samma meningar om och om igen utan att fatta hur bokstäver funkar alls, slita sig i håret över uppgiftsformuleringar, hetsäta godis för att motivera sig, den gamla hederliga prestationsångesten. Tog cirka ingen tid alls att komma in i det. Nej men helt ärligt så tycker jag att det är skitkul!! Att sparka igång det gamla hjärnkontoret igen. Utmana sig själv, tänka i nya banor, formulera sina nya tankar, det är fan gudomligt efter att ha svarat i telefon och stämplat fakturor åtta timmar om dagen i nästan ett år. AAAHHH STIMULANS.

 

På allvar: jag tycker att det är viktigt att man inser att skolan som den ser ut idag inte är gjord för alla. Den anstränger sig inte för att vara till för alla individer. Den är inte inkluderande. Den är gjord för en liten skara som råkar passa in i mallen för hur utbildning sköts i Sverige. Många hamnar mellan stolarna och når aldrig upp till sin fulla potential. Och det suger verkligen!!! Fyfan vad dåligt det är. Det är DÄR skolans satsning borde ligga istället för att uppdatera ett bedömningssystem som ändå ligger på helt orättvisa grunder.

 

Med det sagt så har jag alltid varit den som skolan är gjord för. Har alltid varit duktig och lyckats få bra betyg, alltid kommit bra överens med lärare utan att behöva smöra, alltid fattat exakt vad som krävts i uppgifter. Det här är mina marker, jag är som fisken i vattnet. När jag gick ut skolan var jag rädd för att jag skulle vara som ett djur som släppts ut från zoo, helt oförmögen att hantera världen utanför och att jag skulle typ dö för att jag inte kunde bevisa mitt värde genom MVG på prov. Det har alltid varit vad jag kan, det jag är bra på. Därför längtar jag helt hjälplöst efter att börja min utbildning nästa höst och därför tror jag också att det är stor risk att jag blir som hon på saco-mässan förra året, som hade varit på Lund i 10 år bara för att *fortsätta plugga och vara engagerad i studentlivet*. I så fall måste ni släpa mig därifrån med våld.