Jag började hänga på min lokala fritidsgård när jag var precis fyllda 15. Sedan dess har det blivit praktiskt taget mitt andra hem, i perioder har jag varit där fyra kvällar i veckan. Men innan dess sammankopplade jag det med Andreas Moe. En äldre kille som jag visste hängde där som var fett snygg och hade låtar upplagda på Myspace. Jag älskade dem låtarna och fangirlade honom intensivt. När jag var tretton och skrev upp mina favoritband på mina converse så skrev jag hans namn. I en av låtarna (alltså jag minns fortfarande exakta texterna trots att de är bortplockade från internet för länge sedan) sjöng han I'm sitting on the train and the girl next to me she's insane her shoes don't match så då gick jag omkring med olika skor ett tag.

 

Så först när jag gick till fritidsgården var jag livrädd för honom. Nu när jag har lärt känna honom som min fritidsledare, sett honom äta tusentals kebaber och åkt på samma läger, känns det väldigt långt bort. Idag är han mest känd för sina vocals på Aviciis Fade into darkness och några John De Sohn-låtar. Det är alltid en konstig känsla att vara på ett dansgolv eller lyssna på radio och höra hans röst och jag blir alltid så förbannat stolt!!! Som en riktig jäkla hönsmamma.

 

 

 

Och igår hade han genrep på Rockville inför sin turné i Storbritannien som förband till Lucy Spraggan (seriöst kolla på klippet jag älskar det blir helt gråtglad)!! Hjärtat ba sväller av stolthet. Han är en fin människa och en fantastisk musiker och det var allt jag ville säga. Här kan ni lyssna på honom om ni vill.