Alltså jag är så SINNESJUKT JÄVLA AVIS på alla som går på uni nu. Folk ba flyttar till en ny stad blir nollade får nya kompisar festar som om det inte finns någon morgondag och här sitter jag på mitt jävla kontorsjobb från 7 till 16 och slösar bort mina bästa år. Försöker påminna mig själv om att jag 1) har gjort valet att vänta helt själv 2) sparar ihop pengar för att kunna resa som en riktigt yolo:are 3) har en långsiktig plan. Jag ska ju plugga, bara om typ ett år till. Mest är jag nog bitter för att det här jobbet har gjort mig så jävla mycket mindre party. Det är helt omöjligt att vara spontan och kul när man måste upp halv sex morgonen efter och även om det är helg så är ju ens dygnsrytm lika rolig som en pensionärs så man orkar inte lika mycket som sina kamrater. Fyfan. Det kommer ju hända roligare saker snart men just nu är allt det så långt borta att jag knappt kan se det framför mig. Det enda häftiga som händer i mitt liv just nu är typ att jag ska äta en falafeltallrik till lunch på stället som har den bästa hummus jag någonsin smakat. Har inte ätit där sedan i juni typ så är faktiskt väldigt glad över det på riktigt.

 

I höst ska jag fortsätta jobba heltid här på brädgården. Har också börjat extrajobba som läxhjälp, fast det är bara två timmar i veckan. Dessutom ska jag läsa en distanskurs på halvfart i feministisk teori. Har eventuellt tagit mig vatten över huvudet?? Den första föreläsningen släpps idag och jag har knappt orkat tänka på kurslitteratur. Om jag dör ärver ni min blogg. Stay in school kids.