way out bäst
Är tillbaka i Stockholm igen. Buhuuuuu. Sorgligt av två anledningar: 1) det betyder att way out west är över och det var så himla kuuul och det betyder i sin tur att festvalsäsongen snart är slut 2) har lämnat min favoritstad i Sverige och eventuellt hela världen och vet inte när jag kommer tillbaka igen. Jag sa till en på klubb att Göteborg var min bästa stad och han svarade "då kan du inte ha sett mycket av världen". Nej det kanske jag inte har men av det jag sett så har jag aldrig känt mig så hemma som där. Förutom på Diagongränden i Harry Potter Studios men let's face it, de kommer nog inte låta mig bo där.
Såhär såg det ut genom min instagram (@paradoxalt om någon skulle undra):
Tame Impalas frontman Kevin Parker blev kär i en flygande robotkamera och övertalade den till slut att komma upp på scen så han fick klappa den. Mycket känslosamt ögonblick. De var bra, lite introverta kanske.
Den kvällen var vi på GBG Filmstudios och såg Mattias Alkbergs Begravning och Shout Out Louds. Vi hade så jävla ont i fötterna pga gamla personer med dåliga skor så det var inte så fest men fint ändå.
LIVETS PEAK!!! Adam Lundgren gick in i Julia och hon tog chansen och ba brölade ur sig fangirlfraser och jag hängde på och så tog vi den här bilden. Ska skriva ut och rama in.
Den kvällen gick vi på Jazzhuset (huuuur göteborgsromantiskt egentligen. De hade till och med affischer med Håkan och BD på väggarna). och såg MAKTHAVERSKAN!! De var så himla bra. Vi stod längst fram och scenen var jättelåg och så blev det rätt mycket publiktryck så jag låg över monitorn med kanten mot knäna. SÅN FEELING!!
Sista dagen var det James Blake. Såg honom på Hultsfred 2012 men det var så kallt och sent då att man typ hamnade i trans, en helt surreal upplevelse. Nu i dagsljus och med klart sinne kunde jag uppskatta honom mer. Basen i Limit to your love är sinnes, kunde knappt andas och det kändes som att hjärtat tappade takten.
Vi drog supertidigt från området för att vara säkra på att komma in på Ingrid Disco. Ingrid är ett ""kreativt kollektiv"" med typ Lykke Li, Miike Snow och Peter Bjorn and John och de hade warehousefest och det var såååå feeeettttttt. Bästa var att MARKUS KRUNEGÅRD kom ut och körde på världens minsta scen på långsidan i lokalen och jag stod mot kravallen och mitt pophjärta brast. Att höra Young Folks live var också sjukt kul. Sedan dansade vi och det var DJ ute också där folk dansade barfota i regnet.
Metro hade en fotoautomat=världens bästa grej. Det här är Julia, min number one vapendragare. Synd bara att hon är så jävla snygg så att man 1) aldrig får ha henne ifred 2) är lika intressant som en dammråtta bredvid henne och får tillbringa kvällar med att stå i periferin av samtal och fånle.
Förutom de spelningar jag redan nämnt var Håkan helt fantastisk såklart, tror aldrig jag dansat så mycket som under den spelningen. Crystal Fighters och Of Monsters and Men överraskade. Är inte så duktig på hiphop men tyckte Kendrick Lamar var bra också, speciellt Bitch don't kill my vibe var det jäääävligt tryck i. Haim, Grimes och Angel Haze leverade så sjukt bra girl power. På tal om dem ladiesarna, den här bilden från Angel Hazes insta?? Vilket jäääävla gäng, dem skulle man hänga med.
Kommentarer
Sarah
Ååååhhh!! Älskar ditt liv älskar dina tankar blabla wiho wiho. Vet hur det är med snygga kompisar förresten, det är lite tråkigt men kul ändå kanske :) :) :( :D bra om de är snälla.
Trackback
