Igår kväll hade jag inte packat något alls och fick eventuellt en liten panikattack och slängde i ren desperation ihop allt det viktigaste jag kunde komma på i två ikeakassar. För idag efter jobbet hämtade mamma mig och så åkte vi ut till Flempan och jag flyttade in!! Alltså. Det här handlar om ca 6 veckor. Det är ingen megagrej. Det är lite på låtsas. Men det känns ändå så knäppt. Att storhandla. Att vinka av mamma. Att komma hem till ingen alls på kvällen. Just den biten är väl mer jobbig än kul. Hittills har jag sovit helt, helt ensam två gånger i mitt liv och det var i Göteborg nu i juni. Och nu ska jag bo själv........ Det hela kan sluta hur som helst. Kanske ringer jag upp alla jag känner mitt i natten för att ta farväl i ren panik. Det värsta är att det bor jätteläskiga barn i det här huset. Är rädd för att vakna och se dem stå nere vid fotändan. NÄÄ FY nu skrämmer jag upp mig själv. Det kommer säkert gå bra det här.